På ett plan så känner jag dåligt samvete om att ha haft den bästa julen i hela mitt liv, men jag vill och måste skriva om den.
Jag har firat jul tre dagar i sträck, så visst är det lite mycket farande fram och tillbaka men i slutänden har det varit värt det.
På torsdagen den 23e så började vi fira julafton hemma i Harstorp med mamma och pappa. I vanligt fall brukar vi ju vara halva julen i Ronneby hos Jennie och andra hälften hos mamma och pappa med Jossan, Chrille, Theo och Dea, men eftersom Jossan skulle jobba hela julafton så tog vi dagen innan.
Någonting med mig är att jag brukar alltid planera min julklappslista och högst upp på listan stod VÄNNER serien på dvd eftersom väldigt många av mina VHS band är sönder. Jag sa att jag vet att denna är dyrare än vad jag normalt brukar få för så jag sa att hela familjen kunde lägga ihop till dem.
Ja jag fick inte direkt vad jag trodde var möjligt. Pappa hade hittat på något jul rim, som jag tyvärr inte har fått ännu utskrivet(han läste på ett papper som han bara hade kladdat ner lite snabbt på). Han bad Chrille om lite hjälp, jag trodde att Chrille och Jossan hade julklappen i deras bil men så var det inte... De kommer inte in med VÄNNER serien, de kom in med en LED TV!!!!! Jag trodde inte det var sant, jag tror fortfarande knappt det. Det är liksom...WOW!!!!!
Igår på julafton så skulle Jonas och pappa komma in och hjälpa till att sätta upp och installera teven åt mig. Överraskningen slutade inte med teven. Överraskningarna bara fortsatte. Jonas, Katta, Robin, Daniella och Tyson gav mig en dvd spelare med blu-ray. Jag var så mållös och är fortfarande. Hur ska jag någonsin kunna tacka alla? Det är helt otroligt.
Hemma hos Jennie var det ännu två överraskningsmoment. Jag stod i valvet mellan vardagsrummet och köket när någon lägger armarna om mig bakifrån. Jag tittar omkring mig och ser mamma framför mig och pappa till vänster om mig. Det var Jonas som höll om mig. Jag trodde verkligen att jag drömde. Teve, dvd spelare och sedan detta. Detta är nog en av de första gångerna som jag verkligen känt mig älskad av honom. Det var inget agg eller negativa känslor. Det bara kändes för bra för att vara sant. Jag har velat att han ska se mig genom hela mitt liv och sätta mig kanske lite på samma nivå av hyllning som han gör med Daniella och Timmy... Jag bara trodde faktiskt att det inte var möjligt mer än i mina drömmar.
Under julklappsutdelningen så fick jag VÄNNER serien. Fattades bara att jultomten skulle komma ner genom en skorsten så skulle jag vetat att jag drömde, men jag tror inte detta är en dröm. Allting har bara känts positivt. För första gången så har jag verkligen inte velat riktigt åka hem eller känt behovet att dra mig undan.
Idag var det sista överraskningsmomentet. Jag åkte till Ronneby för att fira med Annika, Paul, Anton, Malte, Tina, Mats, Olivia, morfar och Gunillas barn. För en stund trodde jag att det skulle bli ansträngt men det blev det inte. Jag kände mig nästan mer delaktig i konversationer med dem än familjemiddagarna.. Jag satt mellan Paul och Mats, vilket de faktiskt till och med bad mig göra. Allting är bara en stor WOW känsla och jag tror att ingen jul kommer någonsin kunna komma i närheten av denna känslan som jag har just nu.
Gunillas barn är helt underbara. Stefan (kommer inte ihåg vad hans tjej heter AJ AJ AJ) och Johanna gav mig till och med skjuts hem till Karlskrona. Visst fick jag julklappar av Annika med familj och Tina med familj..men den bästa gåvan de gav mig var att jag fick följa med och bara njuta. Jag var inte ens en gång rädd, vilket jag varit nästan alla gånger jag träffat Annika och dem.
Om Paul, Annika, Tina, Masse, Jossan, Jonas, Katta eller vem det nu än är som läser detta så vill jag bara säga att den bästa julklappen jag fick var att vara med utan rädsla och utan att känna sig obekväm.
Ni har alla gett mig en underbar jul och jag bara ler hela tiden. Det är så underbart härligt. Julen är verkligen magisk och det kommer jag aldrig någonsin kunna tvivla på. Mirakel kan hända bara du slutar jaga efter dem.
God jul allihop.
söndag 25 december 2011
lördag 17 december 2011
Gick inte som planerat
Igår kom Milla och My hem, men det var inte särskilt lyckat. Vi vaktade inte helt över Stacy och rätt vad det var så hade vi en My och en Stacy i spjälsängen, inte det bästa kanske. Och eftersom vi inte har en grind ännu så var det ett rent helvete med att mata, byta blöja och försöka natta My, men det gick efter en stund.
Men vid tio tiden så började allt gå åt pipsvängen. My var hungrig, behövde byta blöja och sedan var hon hungrig igen. Ingenting fungerade för att få henne och somna. Milla var så trött och vid tre tiden på natten gav hon upp och ringde Tina om råd. Som tur väl var så hade Tina stannat inne i stan ifall att Milla skulle behöva henne. Tack gode Gud för att Tina finns för annars så vet jag inte hur vi hade klarat av detta.
Tina kom och hämtade dem strax efter tre på natten för Milla var så trött att hon fick ont i magen ungefär. Så fort de kommit ut från lägenheten och var ungefär 200 meter från lägenheten så blev My tyst men hon somnade inte förrän vid sex tiden i morse.
Jag hade väl mitt egna lilla helvete med Stacy. När de hade gått så blev hon tokig och skulle springa efter dem även om de redan befann sig långt borta.Jag tror inte jag somnade förrän vid sex på morgonen eftersom att lugna ner hunden är allt annat lättare sagt än gjort.
Okej... nu så ska jag försöka ta och vila lite och sedan ska jag väl ta och städa lite grann.
Få se hur lång tid det tar för Milla och My att komma in i bra rutiner för att kunna sova om nätterna här.
Bye Bye Arrivideci!
Men vid tio tiden så började allt gå åt pipsvängen. My var hungrig, behövde byta blöja och sedan var hon hungrig igen. Ingenting fungerade för att få henne och somna. Milla var så trött och vid tre tiden på natten gav hon upp och ringde Tina om råd. Som tur väl var så hade Tina stannat inne i stan ifall att Milla skulle behöva henne. Tack gode Gud för att Tina finns för annars så vet jag inte hur vi hade klarat av detta.
Tina kom och hämtade dem strax efter tre på natten för Milla var så trött att hon fick ont i magen ungefär. Så fort de kommit ut från lägenheten och var ungefär 200 meter från lägenheten så blev My tyst men hon somnade inte förrän vid sex tiden i morse.
Jag hade väl mitt egna lilla helvete med Stacy. När de hade gått så blev hon tokig och skulle springa efter dem även om de redan befann sig långt borta.Jag tror inte jag somnade förrän vid sex på morgonen eftersom att lugna ner hunden är allt annat lättare sagt än gjort.
Okej... nu så ska jag försöka ta och vila lite och sedan ska jag väl ta och städa lite grann.
Få se hur lång tid det tar för Milla och My att komma in i bra rutiner för att kunna sova om nätterna här.
Bye Bye Arrivideci!
torsdag 15 december 2011
Ett litet men stort mirakel
Ja vart ska jag börja?
För tre dagar sedan så hände allting och så snabbt det gick.
Egentligen började det redan på måndag kvällen snart efter Tina hade gått. Vi bjöd henne över på fika för vi var väldigt säkra på att inte Milla skulle få till det datum hon var beräknad. Milla började klaga över fruktansvärda magsmärtor vid nio tiden efter att Tina hade gått.
Jag stannade uppe sent med Milla och tittade på Alive med henne. När filmen var slut trodde hon bara att det var att hon var hård i magen så vid två tiden gick jag och la mig. Klockan var nog åtta på morgonen när jag vaknade av att hon spydde så jag trodde verkligen att det bara var att hon hade ont i magen och kanske lite kunde bero på all nervositeten om när det hela skulle sätta igång.
Klockan nio kom jag tillbaka från promenaden med Stacy och fann henne i svåra smärtor. Det var då jag förstod att det inte var något med hård i magen utan att det var någon form av värkar men eftersom inte Milla trott att det var värkar så kunde inte jag avgöra om det var förvärkar eller de riktiga värkarna. Så vad fick jag göra? Jo jag fick gå på känsla och tiden. När jag upptäckte att det var fem minuter mellan värkarna så ringde jag Tina och sa till henne att jag tror att Milla är på G nu.
Tio minuter senare var Tina här och började ta hand om Milla under tiden som jag pratade i telefon med mödrar vårdcentralen för att avboka den tid Milla hade med sin barnmorska. Under tiden som jag hade kvinnan som jag avbokade tiden med, så passade jag på att fråga om hur vi skulle göra. Hon hörde hur Milla skrek och när jag berättade att Milla hade spytt två gånger så sa hon till oss att ringa till förlossningen med en gång och ta oss in så snabbt som möjligt.
Så jag ringer till förlossningen och förbereder dem på att vi är på väg och sedan ringer jag till ZON taxi. Han var på plats snabbt och vi fick en liten utmaning för oss. Vi var tvungna att få på Milla ett par byxor vilket var lättare sagt än gjort då hennes värkar var nu nere i tre minuter. När vi väl fått på henne byxor så flyger jag nerför trappan och ut till bilen och...ja jag tror jag skrek till honom vad som hände. Han lämnade bilen med nycklar och allt för att hjälpa till.
Med tanke på hur ont Milla hade så hade jag och Tina aldrig klarat av att ta henne ner till bilen själva. Det ironiska med detta är att inte bara hjälpte den här killen till och ta henne ner till bilen men han kände henne också. Tina springer ner före mig eftersom jag måste släppa ut Stacy från det rummet hon var inlåst i och lugna ner henne innan jag kunde ta väskan och springa efter ner till bilen. Jag trodde att jag skulle få panik men måste väl ha agerat på något sätt i ett lugnt sätt eftersom jag lyckades och snabbt lugna ner Stacy, låsa och sedan kuta ner till taxin.
Väl i taxin så sätter killen på varningsblinkisen och han kör, jag tror inte jag vill veta hur fort exakt och inte heller vill jag få honom i trubbel eftersom jag vet inte om man verkligen får använda en kvinna i värkar som en ursäkt. Men oavsett vilket.... om inte det hade varit för honom så hade Milla fött i bilen och inte på förlossningen.
Vi anlände till förlossningen klockan 11:30 och blev förda till sal 5. Vi bara slängde väskorna på golvet och fokuserade oss nu på Milla till en viss del.
Eftersom jag trodde att hon inte skulle föda ännu på en stund (så många som sagt att är det ens första förlossning så tar det med stor säkerhet flera timmar innan arbetet verkligen sätter igång) så jag passade på att ringa lite telefonsamtal och när jag var klar går jag in i salen igen och ser hur bebisen var i själva verket redan i full gång med att komma ut.
Efter detta så minns jag inte allt, men vad jag minns är att jag nog befann mig i chock. Inte hade jag trott att det skulle gå så här snabbt. Jag trodde inte att det jag sett någon minut tidigare varit barnets huvud utan någonting annat, även Tina som är mor själv trodde inte först att det var huvudet.
Klockan 11:41 tisdagen den 13e december 2011 såg och hörde jag någonting fantastiskt. Camilla som är som min egna syster födde en underbar liten ängel som ska heta My Madicken Andersson. Sjuksköterskorna som var med inne med oss; Agnetta och Lena var underbara. Utan dem så vet jag ärligt talat inte hur vi hade lyckats med allting. De hade allting redo för oss, men även de själva var riktigt förvånade över hur snabbt allting hade gått. 11 minuter är nog ett rekord bland försföderskor tror jag, det är så det låtit på de barnmorskor och sköterskor som vi träffat hittills.
Visst finns det så klart mycket som jag aldrig kommer glömma men det som var störst för min del var nog när jag höll i lilla My och hon nös en sån kraftig nysning och det var då som jag insåg att detta är den lilla som jag sagt god natt till varje kväll under två till tre månaders tid i Millas mage och där var hon nu i mina armar och nös. Precis när hon nös tittade jag upp på klockan. Tiden 12:06 kommer för evigt sitta kvar i mitt minne.
Jag åkte hem när de hade flyttat henne upp till BB eftersom bara pappan och syskon får komma och hälsa på, men bara tre personer per sal (mamma, bebis och vem modern väljer ha med sig). Milla ville ju ha både mig och Tina där men med lite eftertanke så kom vi överens om att det är bättre med Tina där.
Tina är mamma sedan tidigare som sagt och jag tror Milla behövde det mest. Plus vi hade ju Stacy hemma som måste ut och rastas. Sanningen och säga är den att inte Stacy fått någon ordentlig promenad under denna tiden som vi haft med bebis och göra, men det går inte att göra så mycket åt.
Men Tina skulle på ett möte som hon inte kunde avstyra igår så jag åkte tillbaka in och var med Milla och My hela dagen fram tills klockan sju och tog sedan bussen hem, man kan ju som sagt inte lämna en hund ensam hur länge som helst.
Under den tiden som jag var där igår så kändes det otroligt. Nog för att mina systrar har två barn var men jag har aldrig fått vara riktigt delaktig men Milla låter mig med glädje hålla My hur mycket jag än vill. När jag höll i My och vaggade henne fram och tillbaka till sömns i min famn så satt Milla bara och log.
Det var under tiden som Milla var på toa som jag började sjunga lite för att lugna ner My som det hände en sak. Så fort jag började sjunga så slog hon upp ögonen och tittade på mig precis som om hon kände igen min röst så jag måste nog ha sjungit en hel del under Millas graviditet.
Klockan är nu 14:21 och jag har en lägenhet som måste grund städas för deras hemkomst, vilket vi tror blir imorgon någon gång. Plus att jag ska, förhoppningsvis, ta med Stacy till hundgården så hon får springa av sig en massa massa energi.
Hoppas jag hinner allting i alla fall...
För tre dagar sedan så hände allting och så snabbt det gick.
Egentligen började det redan på måndag kvällen snart efter Tina hade gått. Vi bjöd henne över på fika för vi var väldigt säkra på att inte Milla skulle få till det datum hon var beräknad. Milla började klaga över fruktansvärda magsmärtor vid nio tiden efter att Tina hade gått.
Jag stannade uppe sent med Milla och tittade på Alive med henne. När filmen var slut trodde hon bara att det var att hon var hård i magen så vid två tiden gick jag och la mig. Klockan var nog åtta på morgonen när jag vaknade av att hon spydde så jag trodde verkligen att det bara var att hon hade ont i magen och kanske lite kunde bero på all nervositeten om när det hela skulle sätta igång.
Klockan nio kom jag tillbaka från promenaden med Stacy och fann henne i svåra smärtor. Det var då jag förstod att det inte var något med hård i magen utan att det var någon form av värkar men eftersom inte Milla trott att det var värkar så kunde inte jag avgöra om det var förvärkar eller de riktiga värkarna. Så vad fick jag göra? Jo jag fick gå på känsla och tiden. När jag upptäckte att det var fem minuter mellan värkarna så ringde jag Tina och sa till henne att jag tror att Milla är på G nu.
Tio minuter senare var Tina här och började ta hand om Milla under tiden som jag pratade i telefon med mödrar vårdcentralen för att avboka den tid Milla hade med sin barnmorska. Under tiden som jag hade kvinnan som jag avbokade tiden med, så passade jag på att fråga om hur vi skulle göra. Hon hörde hur Milla skrek och när jag berättade att Milla hade spytt två gånger så sa hon till oss att ringa till förlossningen med en gång och ta oss in så snabbt som möjligt.
Så jag ringer till förlossningen och förbereder dem på att vi är på väg och sedan ringer jag till ZON taxi. Han var på plats snabbt och vi fick en liten utmaning för oss. Vi var tvungna att få på Milla ett par byxor vilket var lättare sagt än gjort då hennes värkar var nu nere i tre minuter. När vi väl fått på henne byxor så flyger jag nerför trappan och ut till bilen och...ja jag tror jag skrek till honom vad som hände. Han lämnade bilen med nycklar och allt för att hjälpa till.
Med tanke på hur ont Milla hade så hade jag och Tina aldrig klarat av att ta henne ner till bilen själva. Det ironiska med detta är att inte bara hjälpte den här killen till och ta henne ner till bilen men han kände henne också. Tina springer ner före mig eftersom jag måste släppa ut Stacy från det rummet hon var inlåst i och lugna ner henne innan jag kunde ta väskan och springa efter ner till bilen. Jag trodde att jag skulle få panik men måste väl ha agerat på något sätt i ett lugnt sätt eftersom jag lyckades och snabbt lugna ner Stacy, låsa och sedan kuta ner till taxin.
Väl i taxin så sätter killen på varningsblinkisen och han kör, jag tror inte jag vill veta hur fort exakt och inte heller vill jag få honom i trubbel eftersom jag vet inte om man verkligen får använda en kvinna i värkar som en ursäkt. Men oavsett vilket.... om inte det hade varit för honom så hade Milla fött i bilen och inte på förlossningen.
Vi anlände till förlossningen klockan 11:30 och blev förda till sal 5. Vi bara slängde väskorna på golvet och fokuserade oss nu på Milla till en viss del.
Eftersom jag trodde att hon inte skulle föda ännu på en stund (så många som sagt att är det ens första förlossning så tar det med stor säkerhet flera timmar innan arbetet verkligen sätter igång) så jag passade på att ringa lite telefonsamtal och när jag var klar går jag in i salen igen och ser hur bebisen var i själva verket redan i full gång med att komma ut.
Efter detta så minns jag inte allt, men vad jag minns är att jag nog befann mig i chock. Inte hade jag trott att det skulle gå så här snabbt. Jag trodde inte att det jag sett någon minut tidigare varit barnets huvud utan någonting annat, även Tina som är mor själv trodde inte först att det var huvudet.
Klockan 11:41 tisdagen den 13e december 2011 såg och hörde jag någonting fantastiskt. Camilla som är som min egna syster födde en underbar liten ängel som ska heta My Madicken Andersson. Sjuksköterskorna som var med inne med oss; Agnetta och Lena var underbara. Utan dem så vet jag ärligt talat inte hur vi hade lyckats med allting. De hade allting redo för oss, men även de själva var riktigt förvånade över hur snabbt allting hade gått. 11 minuter är nog ett rekord bland försföderskor tror jag, det är så det låtit på de barnmorskor och sköterskor som vi träffat hittills.
Visst finns det så klart mycket som jag aldrig kommer glömma men det som var störst för min del var nog när jag höll i lilla My och hon nös en sån kraftig nysning och det var då som jag insåg att detta är den lilla som jag sagt god natt till varje kväll under två till tre månaders tid i Millas mage och där var hon nu i mina armar och nös. Precis när hon nös tittade jag upp på klockan. Tiden 12:06 kommer för evigt sitta kvar i mitt minne.
 |
| My Madicken Andersson cirka 3 timmar gammal |
Tina är mamma sedan tidigare som sagt och jag tror Milla behövde det mest. Plus vi hade ju Stacy hemma som måste ut och rastas. Sanningen och säga är den att inte Stacy fått någon ordentlig promenad under denna tiden som vi haft med bebis och göra, men det går inte att göra så mycket åt.
Men Tina skulle på ett möte som hon inte kunde avstyra igår så jag åkte tillbaka in och var med Milla och My hela dagen fram tills klockan sju och tog sedan bussen hem, man kan ju som sagt inte lämna en hund ensam hur länge som helst.
Under den tiden som jag var där igår så kändes det otroligt. Nog för att mina systrar har två barn var men jag har aldrig fått vara riktigt delaktig men Milla låter mig med glädje hålla My hur mycket jag än vill. När jag höll i My och vaggade henne fram och tillbaka till sömns i min famn så satt Milla bara och log.
Det var under tiden som Milla var på toa som jag började sjunga lite för att lugna ner My som det hände en sak. Så fort jag började sjunga så slog hon upp ögonen och tittade på mig precis som om hon kände igen min röst så jag måste nog ha sjungit en hel del under Millas graviditet.
Klockan är nu 14:21 och jag har en lägenhet som måste grund städas för deras hemkomst, vilket vi tror blir imorgon någon gång. Plus att jag ska, förhoppningsvis, ta med Stacy till hundgården så hon får springa av sig en massa massa energi.
Hoppas jag hinner allting i alla fall...
fredag 9 december 2011
Ett år
Det är underligt. Ett helt år har redan gått sedan jag och Jason gick skilda vägar. Jag vet att jag gjorde rätt i att lämna honom, men det har verkligen inte varit lätt. Trodde faktiskt att jag gjorde bra ifrån mig, men sanningen var ju en helt annan.
Mitt arbete har fått lida en hel del för det. Jag ville kasta mig in i jobbet igen bara för att få annat att tänka på och se hur bra det gick. Idag väntar jag på att läkaren för öppen vården ska skicka en remiss till mig om tid hos en psykolog. Ja det gick verkligen jätte bra för mig eller hur?
Under den tiden som gått har jag i alla fall hunnit lägga mig själv under förstoringsglaset och vad jag har sett är väl inte direkt det bästa... jag har bara utsatt mig för 'relationer' där jag blivit mer skadad. Kanske gillar jag att vara offret? Men oavsett vilket så har jag fått nog av det där offret. Jag vill inte ha kvar henne, jag vill lämna henne där ensam och eländig och gå iväg rakryggad och stark och inte se tillbaka.
Utöver det där andra så hände två mindre roliga saker idag. Jag skulle träffa en kille efter hans lektion på körskolan var över. Jag blev lite försenad med Stacy och att det blåste som fan gjorde ju inte saken direkt mycket bättre. Men när jag väl kommer dit och står där i stormen och väntar så dyker han inte upp. Jag ringde honom tre gånger bara för att 1) se efter om jag verkligen var vid rätt skola och 2) för att det blåste som fan och varken jag eller Stacy var vidare större fan av det hela.
När jag kommer hem är jag så arg och besviken att han inte svarade, rättare sagt hade mobilen avstängd. Han har fortfarande inte skickat någonting till mig om det hela på varken sms eller facebook.
I alla fall, när jag kom hem här så tog jag tag i disken och dammade och dammsög. Vill ju ha det lite fint här när vi ska pynta julgranen ikväll jag och syster <3, plus göra pepparkakor tehe.
Men nu så ska jag snart ta tag i och sortera tvätten och sedan blir det väl att gå upp på stan och köpa hem glitter till granen och pepparkaksdeg och formar. Hoppas att vi lyckas få det riktigt fint här ikväll och framför allt mysigt. Tror både jag och hon gjort oss förtjänt av det i alla fall.
Skriver nog mer en annan dag.
Ciao!!
Mitt arbete har fått lida en hel del för det. Jag ville kasta mig in i jobbet igen bara för att få annat att tänka på och se hur bra det gick. Idag väntar jag på att läkaren för öppen vården ska skicka en remiss till mig om tid hos en psykolog. Ja det gick verkligen jätte bra för mig eller hur?
Under den tiden som gått har jag i alla fall hunnit lägga mig själv under förstoringsglaset och vad jag har sett är väl inte direkt det bästa... jag har bara utsatt mig för 'relationer' där jag blivit mer skadad. Kanske gillar jag att vara offret? Men oavsett vilket så har jag fått nog av det där offret. Jag vill inte ha kvar henne, jag vill lämna henne där ensam och eländig och gå iväg rakryggad och stark och inte se tillbaka.
Utöver det där andra så hände två mindre roliga saker idag. Jag skulle träffa en kille efter hans lektion på körskolan var över. Jag blev lite försenad med Stacy och att det blåste som fan gjorde ju inte saken direkt mycket bättre. Men när jag väl kommer dit och står där i stormen och väntar så dyker han inte upp. Jag ringde honom tre gånger bara för att 1) se efter om jag verkligen var vid rätt skola och 2) för att det blåste som fan och varken jag eller Stacy var vidare större fan av det hela.
När jag kommer hem är jag så arg och besviken att han inte svarade, rättare sagt hade mobilen avstängd. Han har fortfarande inte skickat någonting till mig om det hela på varken sms eller facebook.
I alla fall, när jag kom hem här så tog jag tag i disken och dammade och dammsög. Vill ju ha det lite fint här när vi ska pynta julgranen ikväll jag och syster <3, plus göra pepparkakor tehe.
Men nu så ska jag snart ta tag i och sortera tvätten och sedan blir det väl att gå upp på stan och köpa hem glitter till granen och pepparkaksdeg och formar. Hoppas att vi lyckas få det riktigt fint här ikväll och framför allt mysigt. Tror både jag och hon gjort oss förtjänt av det i alla fall.
Skriver nog mer en annan dag.
Ciao!!
lördag 3 december 2011
Födelsedags tid igen
Då var det dags för ännu ett kalas. Jag älskar min familj, men jag har gränser.
Min gräns går där jag mår verkligen skit dåligt av att vara där med dem och inse att jag är den enda som inte har någon med mig på dessa event.
För många är födelsedags kalasen inte mer än just födelsedags kalas, men för mig är det som att förbereda sig på en storm i klass med orkan eller tornado i känslor. Jag får i princip plugga på vad alla pratar om. Vad de kan tänkas prata om i alla fall. Jag måste spela till 75% att jag är väldigt intresserad av deras yrken och allting men det är irriterande som fan när de verkligen inte visar det minsta lilla intresse till mig och vad jag gör.
Verkar inte som om de bryr sig om att man har kämpat emot ett handikapp och kämpar för att kunna få ett normalt liv; ett yrke som man brinner för, ett hus, en man som älskar en och barn...
Allt det som de verkar ta för givet är någonting som jag kämpar för att uppnå.
Undrar sist de behövde kämpa så hårt.
Droppen var i somras när de visade inget som helst intresse till att jag kände Hanna som är mamma till Hugo. Jag stod i tårar för jag kunde inte tro det och för att jag tyckte så synd om Hanna och hennes familj, för att inte tala om stackars Hugo.
Min familj har många gånger sträckt ut hjälpande händer till de som behövt det, men när det kom till att en av mina vänner fick ett barn som var dödligt sjukt så kunde de inte brytt sig mindre. Är det bara jag eller verkar det som om de tar bara och lägger till intresse till deras egna liv?
En sak som berört mig djupt är det faktum att mina systrar är gudmödrar till varandras barn. Jag är inte gudmor till någon och jag ska vara deras syster...
En av mina bästa vänner, de är som systrar för mig, funderade på att göra mig till gudmor. Även om jag inte kanske blir det så betyder det mycket att de hade mig i åtanke. Ingen har haft det tidigare till någonting sådant. Dessa två är som mina systrar, systrarna jag aldrig fick och de behöver mig lika mycket som jag behöver dem i mitt liv. Ni vet vilka ni är, mina älskade systrar, och jag älskar er båda två så mycket.
Okej nu så ska jag ta och läsa lite i en bok och hoppas på att jag har lugnat ner mig lite grann tills vi ska på middagen. Jippie....
Min gräns går där jag mår verkligen skit dåligt av att vara där med dem och inse att jag är den enda som inte har någon med mig på dessa event.
För många är födelsedags kalasen inte mer än just födelsedags kalas, men för mig är det som att förbereda sig på en storm i klass med orkan eller tornado i känslor. Jag får i princip plugga på vad alla pratar om. Vad de kan tänkas prata om i alla fall. Jag måste spela till 75% att jag är väldigt intresserad av deras yrken och allting men det är irriterande som fan när de verkligen inte visar det minsta lilla intresse till mig och vad jag gör.
Verkar inte som om de bryr sig om att man har kämpat emot ett handikapp och kämpar för att kunna få ett normalt liv; ett yrke som man brinner för, ett hus, en man som älskar en och barn...
Allt det som de verkar ta för givet är någonting som jag kämpar för att uppnå.
Undrar sist de behövde kämpa så hårt.
Droppen var i somras när de visade inget som helst intresse till att jag kände Hanna som är mamma till Hugo. Jag stod i tårar för jag kunde inte tro det och för att jag tyckte så synd om Hanna och hennes familj, för att inte tala om stackars Hugo.
Min familj har många gånger sträckt ut hjälpande händer till de som behövt det, men när det kom till att en av mina vänner fick ett barn som var dödligt sjukt så kunde de inte brytt sig mindre. Är det bara jag eller verkar det som om de tar bara och lägger till intresse till deras egna liv?
En sak som berört mig djupt är det faktum att mina systrar är gudmödrar till varandras barn. Jag är inte gudmor till någon och jag ska vara deras syster...
En av mina bästa vänner, de är som systrar för mig, funderade på att göra mig till gudmor. Även om jag inte kanske blir det så betyder det mycket att de hade mig i åtanke. Ingen har haft det tidigare till någonting sådant. Dessa två är som mina systrar, systrarna jag aldrig fick och de behöver mig lika mycket som jag behöver dem i mitt liv. Ni vet vilka ni är, mina älskade systrar, och jag älskar er båda två så mycket.
Okej nu så ska jag ta och läsa lite i en bok och hoppas på att jag har lugnat ner mig lite grann tills vi ska på middagen. Jippie....
onsdag 12 oktober 2011
Stacys förändring
När jag ser på Stacy nu så är det med ett stort leende, men med en annan typ av glädje. Tack vare att jag tog till mig exakt hur Ceasar Milan går med hundar. Så fort jag håller hennes koppel kort och slappnar av i axlarna så tillåter hon mig ta ledarrollen.
Så klart slappnar jag inte av helt och tror att hon kommer låta mig behålla denna ledarrollen. Hon kommer definitivt att försöka ta över igen och på vår långpromenad, men det kommer jag inte tillåta. Jag måste försöka dock på ett annat sätt än Ceasar med att få hennes uppmärksamhet för att röra henne med benet vid hennes sida tar inte helt på henne och jag vågar inte ta i för hårt för att jag vill inte att det ska verka som om jag gör henne illa.
För tre dagar sedan hade jag super ont i armen bara efter en 15 minuters promenad med henne. Nu har jag varit ute en halvtimme med henne och jag har inte ett dugg ont. Vad som är även mer otroligt är att hon inte känner behov av att vara mig hack i häl inomhus. Just nu ligger hon på andra sidan rummet och är så tillfreds med sig själv.
Så klart slappnar jag inte av helt och tror att hon kommer låta mig behålla denna ledarrollen. Hon kommer definitivt att försöka ta över igen och på vår långpromenad, men det kommer jag inte tillåta. Jag måste försöka dock på ett annat sätt än Ceasar med att få hennes uppmärksamhet för att röra henne med benet vid hennes sida tar inte helt på henne och jag vågar inte ta i för hårt för att jag vill inte att det ska verka som om jag gör henne illa.
För tre dagar sedan hade jag super ont i armen bara efter en 15 minuters promenad med henne. Nu har jag varit ute en halvtimme med henne och jag har inte ett dugg ont. Vad som är även mer otroligt är att hon inte känner behov av att vara mig hack i häl inomhus. Just nu ligger hon på andra sidan rummet och är så tillfreds med sig själv.
tisdag 11 oktober 2011
Ledare
Innan jag såg på Mannen som talar med hundar så tog Stacy över helt. Hon tror att hon är en ledare och plus att hon har seperations ångest, men det verkar försvinna nu ganska så snabbt.
Hon går av och till bakom eller bredvid mig på promenaderna nu, men anledningen är till att jag sätter hela tiden fram en fot för att blockera hennes gång och på så sätt från att ta över som en ledare igen. Jag behöver inget godis för hennes belöning är att hon får gå omkring och nosa, men jag följer Ceasars råd och tips. Hennes belönings tid är alltid kortare än den tid som hon skött sig på.
Stacy är en väldigt smart hund så det är som tur väl är inte svårt att lära henne detta, men tro inte att det är lätt för all del. Du måste verkligen vara 100% i fokus på vad hon gör för att hon inte ska hitta små kryphål som gör att hon kan få sin vilja igenom och ta över igen.
Hennes seperationsångest då? Jo den blir bättre och bättre. Eftersom hennes hundsäng är kvar i Bromåla så har jag gett henne två täcken som jag inte använder som hennes säng. Hon har en ute i hallen och en inne i vardagsrummet. Ute i hallen är bra för henne när jag är i köket, badrummet eller i sovrummet och den i vardagsrummet är en bra funktion då hon inte längre är välkommen upp i soffan utan min tillåtelse.
Detta var andra natten som hon inte fått sova hos mig och det har inte varit lätt för henne, men hon gav sig efter en stunds krafsande på dörren och gick sedan och lade sig (i vardagsrummet till och döma på oredan i det hörnet haha). På morgonen kunde hon komma in en stund och lägga sig och sova hos mig en stund, men den stunden är inte lång.
Redan nu så visar hon tecken på att bli en lugnare och mer avslappnad hund. Det som gör det lite lättare att dressera henne är att hon inte är fullt så ivrig när man kommer hem eller man får besök, men det beror också på vem det är som kommer. Är det någon som hon inte träffat förut eller någon som hon inte träffar ofta så kan det bli väldigt mycket iver. På den biten tror jag nog att det täcket hon har som säng ute i hallen kan hjälpa henne en hel del.
Okej nu så ska jag återgå till mina egna sysslor och hoppas på att Jenny hör av sig snart om hon och hennes hund har lust att gå med på en långpromenad i eftermiddag. Att gå ut och gå med andra hundar kan nog vara en bra övning för Stacy. Det är i alla fall vad jag hoppas på.
Lewén Out!!!
Hon går av och till bakom eller bredvid mig på promenaderna nu, men anledningen är till att jag sätter hela tiden fram en fot för att blockera hennes gång och på så sätt från att ta över som en ledare igen. Jag behöver inget godis för hennes belöning är att hon får gå omkring och nosa, men jag följer Ceasars råd och tips. Hennes belönings tid är alltid kortare än den tid som hon skött sig på.
Stacy är en väldigt smart hund så det är som tur väl är inte svårt att lära henne detta, men tro inte att det är lätt för all del. Du måste verkligen vara 100% i fokus på vad hon gör för att hon inte ska hitta små kryphål som gör att hon kan få sin vilja igenom och ta över igen.
Hennes seperationsångest då? Jo den blir bättre och bättre. Eftersom hennes hundsäng är kvar i Bromåla så har jag gett henne två täcken som jag inte använder som hennes säng. Hon har en ute i hallen och en inne i vardagsrummet. Ute i hallen är bra för henne när jag är i köket, badrummet eller i sovrummet och den i vardagsrummet är en bra funktion då hon inte längre är välkommen upp i soffan utan min tillåtelse.
Detta var andra natten som hon inte fått sova hos mig och det har inte varit lätt för henne, men hon gav sig efter en stunds krafsande på dörren och gick sedan och lade sig (i vardagsrummet till och döma på oredan i det hörnet haha). På morgonen kunde hon komma in en stund och lägga sig och sova hos mig en stund, men den stunden är inte lång.
Redan nu så visar hon tecken på att bli en lugnare och mer avslappnad hund. Det som gör det lite lättare att dressera henne är att hon inte är fullt så ivrig när man kommer hem eller man får besök, men det beror också på vem det är som kommer. Är det någon som hon inte träffat förut eller någon som hon inte träffar ofta så kan det bli väldigt mycket iver. På den biten tror jag nog att det täcket hon har som säng ute i hallen kan hjälpa henne en hel del.
Okej nu så ska jag återgå till mina egna sysslor och hoppas på att Jenny hör av sig snart om hon och hennes hund har lust att gå med på en långpromenad i eftermiddag. Att gå ut och gå med andra hundar kan nog vara en bra övning för Stacy. Det är i alla fall vad jag hoppas på.
Lewén Out!!!
söndag 9 oktober 2011
Älskade Milla
Att vi förlorade vår vänskap och kontakt under så pass lång tid som vi gjorde ångrar jag lite grann, men på ett sätt kanske ändå inte.
Om vi aldrig hade blivit osams och brutit kontakten så kanske vi inte skulle ha haft den nära vänskap vi har idag.
Hon hade postat ett så underbart fint logginlägg på sin facebook sida.
Om vi aldrig hade blivit osams och brutit kontakten så kanske vi inte skulle ha haft den nära vänskap vi har idag.
Hon hade postat ett så underbart fint logginlägg på sin facebook sida.
lördag 8 oktober 2011
Singel
Jag gav upp.
Han har inte hört av sig på flera dagar och idag så fick jag nog. Jag sa till honom att jag tyckte att han skulle vara man nog och berätta vad det var som var så fel. Han var inne och såg meddelandet men han loggade sedan ut vilket gjorde mig förbannad så jag ringde honom. Vad tror du han gjorde? Det värsta som man kan göra. Till och med otrohet hade varit lättare att acceptera. Men vad han gjorde...han klickade bort mina samtal.
Så nu är statusen på facebook ändrad till singel och skulle gärna skiljt mig på Oz men har inte råd ännu och har inte direkt lust till att fiska just nu. Jag vill bara spela Sims3, leka med Stacy och sedan göra mig ordning för Chrilles och Deas födelsedagskalas ikväll.
Om det inte hade varit för Milla, Chris och Stacy så vet jag inte vad jag hade tagit mig till. Jag är så arg. Han kunde inte ens ta mod till och prata med mig efter nästan tre månader som han varit borta från mig. TRE MÅNADER!!!! Om han nu älskar mig så ska han fan i mig få kämpa för mig för jag tänker då inte krusa honom mera. Jag har fått nog.
Att jag var sårad av Jason det är ingen nyhet men detta var verkligen... argh!!!! Jag trodde att när man blev äldre så blev man mognare, men det var tydligen inte i hans ordbok.
Hoppas att han är nöjd.... jag är i alla fall inte det.
Han har inte hört av sig på flera dagar och idag så fick jag nog. Jag sa till honom att jag tyckte att han skulle vara man nog och berätta vad det var som var så fel. Han var inne och såg meddelandet men han loggade sedan ut vilket gjorde mig förbannad så jag ringde honom. Vad tror du han gjorde? Det värsta som man kan göra. Till och med otrohet hade varit lättare att acceptera. Men vad han gjorde...han klickade bort mina samtal.
Så nu är statusen på facebook ändrad till singel och skulle gärna skiljt mig på Oz men har inte råd ännu och har inte direkt lust till att fiska just nu. Jag vill bara spela Sims3, leka med Stacy och sedan göra mig ordning för Chrilles och Deas födelsedagskalas ikväll.
Om det inte hade varit för Milla, Chris och Stacy så vet jag inte vad jag hade tagit mig till. Jag är så arg. Han kunde inte ens ta mod till och prata med mig efter nästan tre månader som han varit borta från mig. TRE MÅNADER!!!! Om han nu älskar mig så ska han fan i mig få kämpa för mig för jag tänker då inte krusa honom mera. Jag har fått nog.
Att jag var sårad av Jason det är ingen nyhet men detta var verkligen... argh!!!! Jag trodde att när man blev äldre så blev man mognare, men det var tydligen inte i hans ordbok.
Hoppas att han är nöjd.... jag är i alla fall inte det.
torsdag 6 oktober 2011
Storming dag
Okej denna veckan har varit upp och ner med det goda och det onda.
1) Muhanned tog avstånd igen och pratar inte med mig. Han skickar inte eller ringer inte tillbaka. Om han inte börjar visa att han bry sig så kommer han snart att vara singel för det finns en gräns för vad man står ut med. Jag har bättre kontakt med personer som jag inte tycker om än vad jag har med honom.
2) Intervjun med handikapps förvaltningens nya chef Claes Wiridén är gjord och ska renskriva det hela på måndag och lämna in till Kenneth så att jag kan fundera på nästa nummers artikel.
3) Det är så blåsigt och regnigt idag att knappt ens en gång Stacy vill gå utanför dörren och när hon väl går ut så är det dragkamp som gäller. Jag är fortfarande öm i armen efter igår. Hon börjar närma sig sin löparperiod så det är som om hon har utvecklat tre gånger mer muskler än vanligt. Jag förstår inte hur hon ens en gång orkar dra så mycket.
Okej nu så ska jag slappna av och titta på How I Met Your Mother. Bästa avslappningsmetoden som finns för närvarande tror jag hehe.
1) Muhanned tog avstånd igen och pratar inte med mig. Han skickar inte eller ringer inte tillbaka. Om han inte börjar visa att han bry sig så kommer han snart att vara singel för det finns en gräns för vad man står ut med. Jag har bättre kontakt med personer som jag inte tycker om än vad jag har med honom.
2) Intervjun med handikapps förvaltningens nya chef Claes Wiridén är gjord och ska renskriva det hela på måndag och lämna in till Kenneth så att jag kan fundera på nästa nummers artikel.
3) Det är så blåsigt och regnigt idag att knappt ens en gång Stacy vill gå utanför dörren och när hon väl går ut så är det dragkamp som gäller. Jag är fortfarande öm i armen efter igår. Hon börjar närma sig sin löparperiod så det är som om hon har utvecklat tre gånger mer muskler än vanligt. Jag förstår inte hur hon ens en gång orkar dra så mycket.
Okej nu så ska jag slappna av och titta på How I Met Your Mother. Bästa avslappningsmetoden som finns för närvarande tror jag hehe.
torsdag 29 september 2011
Sommar i september?
Det ska vara höst nu men när jag ser ut och när jag var ute nyss så är det sommarvärme.
Gick ut på stan med Milla och Nadja. Skulle hämta mina pengar från Milla och köpa lite och äta (när man är sjuk så orkar man verkligen inte laga mat). Gick och köpte nya bokstavs klistermärken för Millas Scrapbook, Nadja har nu också börjat sina två sidor till boken. Hon, Chris, Milla och Tina verkar liksom vara de enda som jag kan få igång till att göra denna boken för Millas barn. Frida kanske jag får igång men det är lite krångligt eftersom hon bor i Gnosjö.
Den biten får jag nog lämna till Milla att ta hand om. Denna boken ska ju fortsätta att utvecklas ända fram tills barnet fyller 18 eller tar studenten. Hon har inte bestämt sig för när men men... Det kommer bara att bli super kul för oss alla att få vara en del av barnets liv nu för vem vet hur framtiden ser ut?
Okej nu så ska jag ta och lägga mig ner och vila en stund. Förhoppningsvis så är Milla och Nadja snart klara med sin shopping på stan och redo för att hämta Stacy.
Att jag är sjuk har en stor fördel med sig. Milla får tid med Stacy och det gör dem båda två gott.
Lewén Out!!
Gick ut på stan med Milla och Nadja. Skulle hämta mina pengar från Milla och köpa lite och äta (när man är sjuk så orkar man verkligen inte laga mat). Gick och köpte nya bokstavs klistermärken för Millas Scrapbook, Nadja har nu också börjat sina två sidor till boken. Hon, Chris, Milla och Tina verkar liksom vara de enda som jag kan få igång till att göra denna boken för Millas barn. Frida kanske jag får igång men det är lite krångligt eftersom hon bor i Gnosjö.
Den biten får jag nog lämna till Milla att ta hand om. Denna boken ska ju fortsätta att utvecklas ända fram tills barnet fyller 18 eller tar studenten. Hon har inte bestämt sig för när men men... Det kommer bara att bli super kul för oss alla att få vara en del av barnets liv nu för vem vet hur framtiden ser ut?
Okej nu så ska jag ta och lägga mig ner och vila en stund. Förhoppningsvis så är Milla och Nadja snart klara med sin shopping på stan och redo för att hämta Stacy.
Att jag är sjuk har en stor fördel med sig. Milla får tid med Stacy och det gör dem båda två gott.
Lewén Out!!
Sjuk
Detta tar jag inte direkt någon bild av. Jag mår super mega apa dåligt. Känns som om man är begravd under ett ton av skit och sedan ytterligare 50 ton med sopor och sedan några ton med jord...där under hittar du mig.
Ja jag vet. Man blir alltid lite extra gnällig när man är sjuk, men det verkar inte spela någon roll för Stacy. Jag ville ligga kvar en stund och dra mig i sängen. Tror du att jag fick det eller? NEJ hahaha.
En annan sak...när jag mår såhär så brukar jag tänka att jag inte bryr mig mycket om mina handlingar, men denna gången så gör jag det och på ett positivt sätt. Jag ska nu göra premiär på min facebook för min blogg. Förhoppningsvis så blir det inte för mycket kritik.
Men bara ifall att det skulle vara fallet....
Om du inte har någonting snällt att säga så säg ingenting alls!!!!!!!
Nu så har jag gjort vad jag kunnat för att få folk att låta bli med elaka kommentarer. Detta är min blogg och inte hela världens blogg så om det skulle finnas någon som har det värre än mig när de läser detta... skaffa en egen blogg och skriv det i. Hehe.
Nu så ska jag lägga mig ner och fundera på hur jag ska bli av med denna förbannade förkylning (tror det är förkylning i alla fall).
Lewén Out!
Ja jag vet. Man blir alltid lite extra gnällig när man är sjuk, men det verkar inte spela någon roll för Stacy. Jag ville ligga kvar en stund och dra mig i sängen. Tror du att jag fick det eller? NEJ hahaha.
En annan sak...när jag mår såhär så brukar jag tänka att jag inte bryr mig mycket om mina handlingar, men denna gången så gör jag det och på ett positivt sätt. Jag ska nu göra premiär på min facebook för min blogg. Förhoppningsvis så blir det inte för mycket kritik.
Men bara ifall att det skulle vara fallet....
Om du inte har någonting snällt att säga så säg ingenting alls!!!!!!!
Nu så har jag gjort vad jag kunnat för att få folk att låta bli med elaka kommentarer. Detta är min blogg och inte hela världens blogg så om det skulle finnas någon som har det värre än mig när de läser detta... skaffa en egen blogg och skriv det i. Hehe.
Nu så ska jag lägga mig ner och fundera på hur jag ska bli av med denna förbannade förkylning (tror det är förkylning i alla fall).
Lewén Out!
fredag 23 september 2011
Ett svårt ämne...
Under några timmar nu har jag funderat på hur jag ska fortsätta detta.
En sak kom jag fram till; även om dessa inlägg om min ADHD och Asperger Syndrom kan leda till att många har förutfattade meningar så är det en smäll jag är villig att ta på grund av hur det gick för mig för 9 år sedan.
Jag kan minnas vissa saker före min diagnos som har satt sig fast i mitt minne, ett minne som jag nog aldrig kommer kunna glömma.
Jag och mamma satt och tittade på Dr. Phil en kväll och det visade hur en man som hade ADHD agerade och hur det påverkade de som han levde ihop med. Hans fru kunde lägga till exempel fjärrkontrollen fel med bara några centimeter och det fick honom att explodera.
När jag såg detta så sa jag till mamma något i stilen med att jag aldrig skulle orka leva ihop med någon som var som han. Detta är tillfället mamma säger till mig att hon tror att jag har ADHD. jag var rasande och gick med på att gå på utredning bara för att bevisa henne fel, men det visade bara att jag var den som hade fel.
Hur läkarna berättade för mig var något av det mest fruktansvärda jag någonsin varit med om. De kom in och visade på en whiteboard tavla och här visar på ett ungefär den bilden som jag minns den (kanske såg den annorlunda ut egentligen men i stora drag är detta hur den såg ut)
Denna bilden har hemsökt mig länge. Jag gick till dessa utredningar för att bevisa att det inte var något fel på mig och istället får jag veta att det är ett fel med mig. I alla fall var det vad jag trodde då.
Kan du föreställa dig hur det är att få höra att det faktiskt finns ett namn, en benämning på din personlighet? Och att få det på en sån här bild. Det var nog en av de mest fasansfulla upplevelser jag varit med om.
När jag satt där med denna nyheten så var det verkligen som om läkarna sa " Du har ADHD. Deal with it!" För dem var det inget märkvärdigt alls. Deras jobb var ju klart. Vad kunde de göra mer? Jo just det. Jag visade tydligen spår av andra handikapp förutom ADHD och skulle på vidare utredning i Lund. Det där kändes som om någon sparkade och spottade på dig när du redan låg på marken och förblödde efter Gud vet hur många knivhugg.
Men den upplevelsen jag fick av att veta att jag har ADHD gjorde att jag någonstans inom mig gav mig själv ett löfte att aldrig låta någon få gå igenom det helvete jag fick genomgå där.
Så oavsett hur svårt detta ämne är för mig så är jag skyldig andra det. Andra som söker kunskap i vad som kan för dem blivit en svår nyhet. Idag ser jag väldigt stor förändring. När jag fick min diagnos så fanns det inte mycket fakta eller ens en gång kunskap om ADHD. Idag finns den informationen överallt och jag kommer försöka vara en del av den utvecklingen och skriva om min vardag men någonting som man måste minnas om detta är att ADHD är en del av mitt liv och min vardag. Det är ingenting som man med lätthet kan avgöra vilken del av ditt agerande som är ADHD eller vad som inte är det.
Lewén Out!!!
En sak kom jag fram till; även om dessa inlägg om min ADHD och Asperger Syndrom kan leda till att många har förutfattade meningar så är det en smäll jag är villig att ta på grund av hur det gick för mig för 9 år sedan.
Jag kan minnas vissa saker före min diagnos som har satt sig fast i mitt minne, ett minne som jag nog aldrig kommer kunna glömma.
Jag och mamma satt och tittade på Dr. Phil en kväll och det visade hur en man som hade ADHD agerade och hur det påverkade de som han levde ihop med. Hans fru kunde lägga till exempel fjärrkontrollen fel med bara några centimeter och det fick honom att explodera.
När jag såg detta så sa jag till mamma något i stilen med att jag aldrig skulle orka leva ihop med någon som var som han. Detta är tillfället mamma säger till mig att hon tror att jag har ADHD. jag var rasande och gick med på att gå på utredning bara för att bevisa henne fel, men det visade bara att jag var den som hade fel.
Hur läkarna berättade för mig var något av det mest fruktansvärda jag någonsin varit med om. De kom in och visade på en whiteboard tavla och här visar på ett ungefär den bilden som jag minns den (kanske såg den annorlunda ut egentligen men i stora drag är detta hur den såg ut)
Kan du föreställa dig hur det är att få höra att det faktiskt finns ett namn, en benämning på din personlighet? Och att få det på en sån här bild. Det var nog en av de mest fasansfulla upplevelser jag varit med om.
När jag satt där med denna nyheten så var det verkligen som om läkarna sa " Du har ADHD. Deal with it!" För dem var det inget märkvärdigt alls. Deras jobb var ju klart. Vad kunde de göra mer? Jo just det. Jag visade tydligen spår av andra handikapp förutom ADHD och skulle på vidare utredning i Lund. Det där kändes som om någon sparkade och spottade på dig när du redan låg på marken och förblödde efter Gud vet hur många knivhugg.
Men den upplevelsen jag fick av att veta att jag har ADHD gjorde att jag någonstans inom mig gav mig själv ett löfte att aldrig låta någon få gå igenom det helvete jag fick genomgå där.
Så oavsett hur svårt detta ämne är för mig så är jag skyldig andra det. Andra som söker kunskap i vad som kan för dem blivit en svår nyhet. Idag ser jag väldigt stor förändring. När jag fick min diagnos så fanns det inte mycket fakta eller ens en gång kunskap om ADHD. Idag finns den informationen överallt och jag kommer försöka vara en del av den utvecklingen och skriva om min vardag men någonting som man måste minnas om detta är att ADHD är en del av mitt liv och min vardag. Det är ingenting som man med lätthet kan avgöra vilken del av ditt agerande som är ADHD eller vad som inte är det.
Lewén Out!!!
Falsk?
Under flera månader har jag funderat på en sak... hur ska jag skriva om en stor del av mitt liv som många kan döma en för?
När jag fick en viss diagnos för 9 år sedan och jag fick höra att det var ingenting att skämmas över så jag berättade för några som jag trodde vad mina vänner men när jag en dag sa ifrån under en lektion i skolan så ställde sig en av dessa vännerna sig upp och frågade rätt ut "Johanna har du tagit din medicin idag?" Och där var det...blickarna som jag minns varje dag hur de tittade på mig som ett missfoster utan att ens en gång veta vad det var för någonting som jag hade som krävde medicinering.
Så nu efter många år som jag har spenderat på att gömma mig i mig själv så talar jag ut helt och hållet.. jag har ADHD och Asperger Syndrom. Det är svårt att beskriva detta eftersom jag alltid levt med det, men i korta drag så kan jag väl förklara det som följande; koncentrations svårigheter. Dessa svårigheter är svåra att förklara för att det finns så många olika aspekter till just dessa svårigheter. Men jag ska göra mitt bästa till att förklara undan för undan, men just nu så har jag mycket att stå i så...
To Be Continued...
När jag fick en viss diagnos för 9 år sedan och jag fick höra att det var ingenting att skämmas över så jag berättade för några som jag trodde vad mina vänner men när jag en dag sa ifrån under en lektion i skolan så ställde sig en av dessa vännerna sig upp och frågade rätt ut "Johanna har du tagit din medicin idag?" Och där var det...blickarna som jag minns varje dag hur de tittade på mig som ett missfoster utan att ens en gång veta vad det var för någonting som jag hade som krävde medicinering.
Så nu efter många år som jag har spenderat på att gömma mig i mig själv så talar jag ut helt och hållet.. jag har ADHD och Asperger Syndrom. Det är svårt att beskriva detta eftersom jag alltid levt med det, men i korta drag så kan jag väl förklara det som följande; koncentrations svårigheter. Dessa svårigheter är svåra att förklara för att det finns så många olika aspekter till just dessa svårigheter. Men jag ska göra mitt bästa till att förklara undan för undan, men just nu så har jag mycket att stå i så...
To Be Continued...
Tankar om kommande året...
Sedan jag fyllde år har det hänt lite saker, men kanske inte fullt så mycket.
Tankar om att ha en hund blir både starkare och svagare. Svagare när det kommer till nackdelarna och ibland att jag tänker att jag kanske inte räcker till som en ägare.
De positiva tankarna kommer när man tänker på vad för nytta som en hund drar med sig. Sällskapet och en ursäkt att komma ut från lägenheten är ett stort plus. Hoppas att jag kan fatta ett bra beslut.
Utöver det så har jag fattat ett något okej beslut om en utställning av tavlor och annat fram mot vårkanten i den lilla parken som de har öppnat upp här bredvid. Den är så pass liten och okänd att jag och Anette slog våra huvuden ihop och kom överens om att ha en utställning tillsammans i den parken. Det kan inte vara många som har bokat upp den redan. En annan sak som är en fördel med denna utställningen i parken är att det inte kostar någonting.
Vad ska jag måla för något? Tänkte att jag skulle försöka under hösten och vintern ta och samla på mig olika motiv från gatorna nära parken och inte det vanliga tjafset med kända landmärken från stan.
Anette ska ta och måla fler stenar med olika motiv på. Jag har sett bilder på stenarna och de är faktiskt väldigt bra gjorda så de kommer nog att sälja.
Jag försöker att klura ut en liten detalj till. Jag vill göra någon slags Hugo utställning och samla ihop pengar till EB. Problemet där är att materialen kan kosta ganska så mycket och när man har en sån stram budget som min så är det inte så lätt att göra någonting sådant, men kanske skulle det gå om jag gör som Anette och målar på stenar. Då är det inte lika dyrt, det enda som jag betalar är tid och lite färg (vilket inte gör så mycket).
Än så länge så är det bara idéer som jag bollar med för mig själv. Förhoppningsvis så kan jag fundera ut någonting.
Lewén Out!
Tankar om att ha en hund blir både starkare och svagare. Svagare när det kommer till nackdelarna och ibland att jag tänker att jag kanske inte räcker till som en ägare.
De positiva tankarna kommer när man tänker på vad för nytta som en hund drar med sig. Sällskapet och en ursäkt att komma ut från lägenheten är ett stort plus. Hoppas att jag kan fatta ett bra beslut.
Utöver det så har jag fattat ett något okej beslut om en utställning av tavlor och annat fram mot vårkanten i den lilla parken som de har öppnat upp här bredvid. Den är så pass liten och okänd att jag och Anette slog våra huvuden ihop och kom överens om att ha en utställning tillsammans i den parken. Det kan inte vara många som har bokat upp den redan. En annan sak som är en fördel med denna utställningen i parken är att det inte kostar någonting.
Vad ska jag måla för något? Tänkte att jag skulle försöka under hösten och vintern ta och samla på mig olika motiv från gatorna nära parken och inte det vanliga tjafset med kända landmärken från stan.
Anette ska ta och måla fler stenar med olika motiv på. Jag har sett bilder på stenarna och de är faktiskt väldigt bra gjorda så de kommer nog att sälja.
Jag försöker att klura ut en liten detalj till. Jag vill göra någon slags Hugo utställning och samla ihop pengar till EB. Problemet där är att materialen kan kosta ganska så mycket och när man har en sån stram budget som min så är det inte så lätt att göra någonting sådant, men kanske skulle det gå om jag gör som Anette och målar på stenar. Då är det inte lika dyrt, det enda som jag betalar är tid och lite färg (vilket inte gör så mycket).
Än så länge så är det bara idéer som jag bollar med för mig själv. Förhoppningsvis så kan jag fundera ut någonting.
Lewén Out!
måndag 5 september 2011
Födelsedag 1
Fyller för visso år idag men familjen firade mig igår. Det är ju lättare att fira mig när alla är lediga hehe.
Fick så mycket fina saker. Fick en fin blomma och tusen kronor av Jonas, Katarina, Daniella, Robin och Tyson, kommer väl till pass nu när jag håller på att ändra inredning till vintage i hela lägenheten ^_^
Fick en tavla med flera olika ord som tydligen beskriver vad Jennie, Johan, Felicia, Emelie och Timmy tycker om mig. Jennie sa att jag kunde titta på den varje dag och se vilket ord som passar mig för dagen.
Jag undrar om Jennie vet hur mycket jag uppskattar såna småsaker. Det gjorde mig verkligen jätteglad <3.
Förutom tavlan så fick jag 300 kronor, vilket kommer som sagt väl till pass. Hehe :P
Av Josefine, Chrille, Theo, Dea och Hanna fick jag en Carpe Diem skylt och 300 kronor.
Fick av mamma och pappa en kudde, sängöverkast, örngott för prydnadskuddarna som kommer senare från Jotex, det var tydligen slut i lagret för tillfället. Plus nya fina gardiner för sovrummet.
Tar mer bilder senare när jag fått i ordning på rummet senare idag, plus ska snart ut och shoppa. Hoppas att jag hittar nya sängkläder med som går i vintage stil ^_^
Ska ringa Milla och Chris med och höra om de kan följa med mig och shoppa. Det är så tråkigt att shoppa ensam.
Lite bilder från kalaset...
Fick så mycket fina saker. Fick en fin blomma och tusen kronor av Jonas, Katarina, Daniella, Robin och Tyson, kommer väl till pass nu när jag håller på att ändra inredning till vintage i hela lägenheten ^_^
 | |
| Blommor och kort |
Jag undrar om Jennie vet hur mycket jag uppskattar såna småsaker. Det gjorde mig verkligen jätteglad <3.
Förutom tavlan så fick jag 300 kronor, vilket kommer som sagt väl till pass. Hehe :P
 | |
| Tavla och kort |
 | |
| Carpe Diem och kort |
 |
| Gardiner, kudde, örngott och sängöverkast |
Ska ringa Milla och Chris med och höra om de kan följa med mig och shoppa. Det är så tråkigt att shoppa ensam.
Lite bilder från kalaset...
 | |||
| Från vänster; Katarina, Jennie, Josefine, Chrille och Daniella |
 |
| Från vänster; Felicia, Timmy, Jonas och Johan |
 |
| Födelsedags tårtan |
 |
| Öppning av presenter |
fredag 2 september 2011
Dag 4
En väldigt lång dag för både mig och Stacy.
Det underliga är nog mina drömmar under morgonen. Jag drömde att jag höll på att försova mig till mitt, Camillas och Chris möte idag vid Kronan för att ta bussen tillsammans till Millas jobb, men tur att det bara var en dröm.
Vi vaknade i god tid, tog vår morgonpromenad och köpte frukostbröd. Sedan in i duschen, göra mig i ordning och sedan bar det av mot stan. Väl ute i Lyckeby mötte vi Nadja och Nellie för lunch på Millas jobb, gick bort till Amiralen.
På vägen dit gjorde jag ett fynd. Om jag inte hade haft koll på Stacy så hade jag nog inte märkt det. Där på cykelbanan låg två tjugolappar så fint. Frågade om det var Nadjas, men när det inte var det så sa jag tack så mycket och lade ner dem i väskan som sedan gick till Stacys leksaker, godis och en scarf som var både för henne och Milla. En röd scarf där det står Min Matte är Singel.
Hon fick en pip leksak, en grymtande gris och sedan några godisbitar som skulle hjälpa mot hennes andedräkt och som dessutom skulle vara populära hos många hundar, men hon skulle så klart stå ut i mängden.
Inne på Amiralen köpte jag saker för mig själv. Expansionspaket till Sims 3, glödlampor och sedan det vita metall skyddet för HTC. Nadja och Nellie gick hem igen (Nellie började bli lite trött) medan jag och Chris åkte in till stan. Gick till apoteket för att hämta ut medicin, gick sedan vidare till Glassiären och tog glass där med Chris. Det var ju så förbaskat varmt och fint väder helt plötsligt. Efter det så gick jag in lite snabbt på Wachtmeister och köpte Sims 3 plus lite hundgodis till Stacy.
När jag var klar så sa jag hej då till Chris och gick hem med Stacy, städade upp lite snabbt och slängde in två maskiner tvätt.
Så man kan ju lugnt säga att jag är slutkörd idag. Jag är så trött och har huvudvärk så det bara sjunger om det. Bara tacksam över att Stacy är trött hon med så att jag inte behöver höra ljudet av grisen hela tiden.
Få se vad som händer imorgon. Hoppas på en lugn och skön dag för min del.
Johanna Out!
Det underliga är nog mina drömmar under morgonen. Jag drömde att jag höll på att försova mig till mitt, Camillas och Chris möte idag vid Kronan för att ta bussen tillsammans till Millas jobb, men tur att det bara var en dröm.
Vi vaknade i god tid, tog vår morgonpromenad och köpte frukostbröd. Sedan in i duschen, göra mig i ordning och sedan bar det av mot stan. Väl ute i Lyckeby mötte vi Nadja och Nellie för lunch på Millas jobb, gick bort till Amiralen.
På vägen dit gjorde jag ett fynd. Om jag inte hade haft koll på Stacy så hade jag nog inte märkt det. Där på cykelbanan låg två tjugolappar så fint. Frågade om det var Nadjas, men när det inte var det så sa jag tack så mycket och lade ner dem i väskan som sedan gick till Stacys leksaker, godis och en scarf som var både för henne och Milla. En röd scarf där det står Min Matte är Singel.
Hon fick en pip leksak, en grymtande gris och sedan några godisbitar som skulle hjälpa mot hennes andedräkt och som dessutom skulle vara populära hos många hundar, men hon skulle så klart stå ut i mängden.
Inne på Amiralen köpte jag saker för mig själv. Expansionspaket till Sims 3, glödlampor och sedan det vita metall skyddet för HTC. Nadja och Nellie gick hem igen (Nellie började bli lite trött) medan jag och Chris åkte in till stan. Gick till apoteket för att hämta ut medicin, gick sedan vidare till Glassiären och tog glass där med Chris. Det var ju så förbaskat varmt och fint väder helt plötsligt. Efter det så gick jag in lite snabbt på Wachtmeister och köpte Sims 3 plus lite hundgodis till Stacy.
När jag var klar så sa jag hej då till Chris och gick hem med Stacy, städade upp lite snabbt och slängde in två maskiner tvätt.
Så man kan ju lugnt säga att jag är slutkörd idag. Jag är så trött och har huvudvärk så det bara sjunger om det. Bara tacksam över att Stacy är trött hon med så att jag inte behöver höra ljudet av grisen hela tiden.
Få se vad som händer imorgon. Hoppas på en lugn och skön dag för min del.
Johanna Out!
torsdag 1 september 2011
Dag 3
Dag 3 har gått lite väldigt bra.
Gick ut tidigt med Stacy på en halvlång promenad för att ge Milla hennes silver schampo tillbaka, hon hade glömt det här igår.
Vid lunchtiden så kom Nadja och Nellie på besök. Nellie ville säga hej till Stacy. Hon är så sockersöt den där lilla tjejen. "Jag älskar dig Johanna". När man hör en liten säga någonting sådant så värmer det verkligen ens hjärta.
Efter det att de kommit hit så gick vi bort till hundgården. Jag var tacksam över det som hände där. En större hund satte Stacy på plats så nu kanske man kan våga ta sig dit bort med henne igen. Som sagt är jag inte så rädd om henne som jag är om den hund som kan eventuellt bli hennes offer.
Tjugo minuter senare så var hon helt slutkörd och jag trodde inte att hon skulle orka med sin långpromenad, men jag hade fel där hehe.
Vi tog promenaden några timmar senare och det där var verkligen nog för henne sedan. Stackarn är helt slut ännu. När jag trodde att hon behövde ut och kissa innan så orkade hon knappt ens en gång sätta sig ner för att uträtta sina behov. =P Då har man verkligen gjort ett bra jobb med att gå ut och rasta hunden xD.
Nu så ska jag se ett eller två avsnitt av CSI Miami innan vi går ut på hennes sista lilla behovsrunda och sedan är det sängen som gäller. Vi har båda två en lång dag framför oss imorgon.
Ska åka med Milla och Chris till Lyckeby och träffa Nadja och Nellie där för en lunch, visserligen så ska jag undvika sån mat men jag kommer inte att göra någonting annat mer än att motionera imorgon tror jag haha.
Efter lunchen så går jag, Chris, Nadja, Nellie och Stacy bort till Amiralen. Eftersom jag har med mig både Chris och Nadja så kan en av dem hålla i Stacy under tiden som jag uträttar mina ärenden där inne. Jag har en shoppinglista så det kommer nog vara lite smidigt, i alla fall är det vad jag hoppas på.
Efter det så får jag väl åka hem eller någonting så att jag kan slänga in åtminstone en maskin tvätt. Tror inte jag hinner med så många maskiner imorgon i alla fall.
Okej. Nu så ska jag ta och återgå till CSI Miami. Skriver nog mer imorgon, förhoppningsvis.
Johanna Out!!!!!!!
Gick ut tidigt med Stacy på en halvlång promenad för att ge Milla hennes silver schampo tillbaka, hon hade glömt det här igår.
Vid lunchtiden så kom Nadja och Nellie på besök. Nellie ville säga hej till Stacy. Hon är så sockersöt den där lilla tjejen. "Jag älskar dig Johanna". När man hör en liten säga någonting sådant så värmer det verkligen ens hjärta.
Efter det att de kommit hit så gick vi bort till hundgården. Jag var tacksam över det som hände där. En större hund satte Stacy på plats så nu kanske man kan våga ta sig dit bort med henne igen. Som sagt är jag inte så rädd om henne som jag är om den hund som kan eventuellt bli hennes offer.
Tjugo minuter senare så var hon helt slutkörd och jag trodde inte att hon skulle orka med sin långpromenad, men jag hade fel där hehe.
Vi tog promenaden några timmar senare och det där var verkligen nog för henne sedan. Stackarn är helt slut ännu. När jag trodde att hon behövde ut och kissa innan så orkade hon knappt ens en gång sätta sig ner för att uträtta sina behov. =P Då har man verkligen gjort ett bra jobb med att gå ut och rasta hunden xD.
Nu så ska jag se ett eller två avsnitt av CSI Miami innan vi går ut på hennes sista lilla behovsrunda och sedan är det sängen som gäller. Vi har båda två en lång dag framför oss imorgon.
Ska åka med Milla och Chris till Lyckeby och träffa Nadja och Nellie där för en lunch, visserligen så ska jag undvika sån mat men jag kommer inte att göra någonting annat mer än att motionera imorgon tror jag haha.
Efter lunchen så går jag, Chris, Nadja, Nellie och Stacy bort till Amiralen. Eftersom jag har med mig både Chris och Nadja så kan en av dem hålla i Stacy under tiden som jag uträttar mina ärenden där inne. Jag har en shoppinglista så det kommer nog vara lite smidigt, i alla fall är det vad jag hoppas på.
Efter det så får jag väl åka hem eller någonting så att jag kan slänga in åtminstone en maskin tvätt. Tror inte jag hinner med så många maskiner imorgon i alla fall.
Okej. Nu så ska jag ta och återgå till CSI Miami. Skriver nog mer imorgon, förhoppningsvis.
Johanna Out!!!!!!!
onsdag 31 augusti 2011
Dag 2
Okej så vi är tillbaka där vi började mer eller mindre.
Jag och Stacy hade väl en hyfsat bra dag fast försov mig rejält (underligt nog så väckte inte Stacy mig). Det första som vi gjorde var att gå på promenad och eftersom jag sovit för länge så gick direkt och la mig på soffan för att vila. Lilla söta Stacy kröp upp och la sig och sov med mig en liten stund. Verkade som om hon var lika trött och seg som jag.
Vid tretiden tog jag vår långpromenad, men tog bara och gick till jobbet där Mick och Kenneth kastade lite boll med henne och hon fick till och med en kanelbulle så det var verkligen omtyckt.
Camilla kom hit vid fyratiden och någon timma senare så var katastrofen framme. Frida hörde av sig och berättade då att deras farmor är döende. Hon hade vetat om det tydligen för en tid eftersom alla utom Camilla var där. Frida hade kontaktat Veronica och Fidde men inte Camilla.
Den där snorungen kan verkligen göra mig förbannad.
Anna och Nadja kom här bägge två med cigaretter till henne. Hon må vara gravid men detta var verkligen en krissituation och med krissituationer kommer somliga undantag.
För en timme sedan skickade Milla ett sms och berättade att hennes farmor har gått bort. Önskar att jag kunde göra någonting mer för henne. Detta var verkligen ingen bra dag. Hoppas att morgondagen blir bättre.
Johanna out!!!!
Jag och Stacy hade väl en hyfsat bra dag fast försov mig rejält (underligt nog så väckte inte Stacy mig). Det första som vi gjorde var att gå på promenad och eftersom jag sovit för länge så gick direkt och la mig på soffan för att vila. Lilla söta Stacy kröp upp och la sig och sov med mig en liten stund. Verkade som om hon var lika trött och seg som jag.
Vid tretiden tog jag vår långpromenad, men tog bara och gick till jobbet där Mick och Kenneth kastade lite boll med henne och hon fick till och med en kanelbulle så det var verkligen omtyckt.
Camilla kom hit vid fyratiden och någon timma senare så var katastrofen framme. Frida hörde av sig och berättade då att deras farmor är döende. Hon hade vetat om det tydligen för en tid eftersom alla utom Camilla var där. Frida hade kontaktat Veronica och Fidde men inte Camilla.
Den där snorungen kan verkligen göra mig förbannad.
Anna och Nadja kom här bägge två med cigaretter till henne. Hon må vara gravid men detta var verkligen en krissituation och med krissituationer kommer somliga undantag.
För en timme sedan skickade Milla ett sms och berättade att hennes farmor har gått bort. Önskar att jag kunde göra någonting mer för henne. Detta var verkligen ingen bra dag. Hoppas att morgondagen blir bättre.
Johanna out!!!!
tisdag 30 augusti 2011
Dag 1
Min första dag med Stacy kunde ju kanske börjat lite smidigare. Eftersom Chris hade glömt hennes leksaksring så hade hon ingenting att leka med här.
Detta i sin tur höll på att driva mig till vansinne. Hon väckte mig vid klockan sex och klockan sju fick jag inte ligga kvar alls i sängen utan det var bara att klä på sig och gå ut och gå med henne. Inte ens en gång detta hjälpte så ringde Milla och bad henne om pengar så att jag kunde köpa Stacy en leksak. Som tur väl var så hittade Milla en leksak på Cityhallen och nu så har jag lugn och ro, tills vidare i alla fall haha.
Vid fyra tiden så fick jag ta med Stacy på en långpromenad. Vågar inte cykla med henne ännu. Vet inte direkt vart jag kan cykla med henne utan att hon är en fara för trafiken eller mig själv för den delen.
När vi kom hem så var stackaren helt utmattad, vilket var som en fröjd för mig hehe.
Har precis också pratat med Muhanned. Han har bott hos ett par vänner i D.C. under orkanen Irene. Tack gode Gud för att han är okej. Hans säkerhet har varit det enda som funnits i mina tankar de senaste dagarna mer eller mindre.
Förhoppningsvis så kan han komma online sedan på Oz. Hoppas verkligen det för jag har saknat honom så mycket.
En dag kan verkligen förändras. Jag började tvivla på om jag skulle klara av Stacy, men det har börjat ta en vändning. Visst, jag är inget vidare förtjust vid att ta henne på långpromenad när det blåser så mycket utomhus men när jag tittade på stegräknaren och kände efter själv så var det värt det.
Om jag kan hålla uppe detta så kommer jag nog med säkerhet att kunna gå ner några kilon.
Vi får se hur dag 2 kommer se ut.
Detta i sin tur höll på att driva mig till vansinne. Hon väckte mig vid klockan sex och klockan sju fick jag inte ligga kvar alls i sängen utan det var bara att klä på sig och gå ut och gå med henne. Inte ens en gång detta hjälpte så ringde Milla och bad henne om pengar så att jag kunde köpa Stacy en leksak. Som tur väl var så hittade Milla en leksak på Cityhallen och nu så har jag lugn och ro, tills vidare i alla fall haha.
Vid fyra tiden så fick jag ta med Stacy på en långpromenad. Vågar inte cykla med henne ännu. Vet inte direkt vart jag kan cykla med henne utan att hon är en fara för trafiken eller mig själv för den delen.
När vi kom hem så var stackaren helt utmattad, vilket var som en fröjd för mig hehe.
 |
| En väldigt trött Stacy |
Har precis också pratat med Muhanned. Han har bott hos ett par vänner i D.C. under orkanen Irene. Tack gode Gud för att han är okej. Hans säkerhet har varit det enda som funnits i mina tankar de senaste dagarna mer eller mindre.
Förhoppningsvis så kan han komma online sedan på Oz. Hoppas verkligen det för jag har saknat honom så mycket.
En dag kan verkligen förändras. Jag började tvivla på om jag skulle klara av Stacy, men det har börjat ta en vändning. Visst, jag är inget vidare förtjust vid att ta henne på långpromenad när det blåser så mycket utomhus men när jag tittade på stegräknaren och kände efter själv så var det värt det.
Om jag kan hålla uppe detta så kommer jag nog med säkerhet att kunna gå ner några kilon.
Vi får se hur dag 2 kommer se ut.
söndag 28 augusti 2011
Trötta fötter
Det var ett tag sedan jag skrev. Visst har jag haft saker att skriva om men ämnet är väldigt känsligt.
När jag vaknade upp i morse så tog allt en vändning. Allting och det är en vändning som får mig att le.
Det som är det känsliga ämnet är att jag har utvecklat starka ätstörningar. Jag spyr upp när jag mår illa av maten, vilket är nästan hela tiden. Då jag tänker på hur mycket onyttigheter det är i det jag just åt så bubblar illamåendet upp som på beställning.
Istället för att få bulimi så har jag valt en annan väg. Jag har laddat ner applikationer till telefonen och en av dem är super bra och gratis. Den räknar dina kalorier, ifall du är osäker på vad du ska äta (om det är bra eller dåligt) så kan jag lätt söka upp det i den och så länge produkten inte hamnar under en röd markering så är det okej att äta/dricka det.
För varje gång jag ska ut och gå, cykla, jogga springa eller vad det nu är så kan jag sätta igång applikationens stegräknare och den visar på karta med GPS vart du befinner dig och hur du har färdats, den visar hur långt du gått, hur många steg, hur mycket kalorier du bränt och så klart under hur lång tid.
Denna applikationen är absolut super bra. Så fantastiskt nöjd med den.
Vad som mer gjort min dag så underbar är att jag från ingenstans började dra igenom hela lägenheten. Alla sopor är ute. Hela köksbänken, diskbänken och mikrovågsugnen är rena. När jag ändå är på gång drar jag en igenom sovrummet och byter ut lite saker där inne. Lampan i fönstret är borta och istället är där ett foto på Felicia, min prydnads docka och min prydnads clown.
Blommorna som fanns där inne är nu lite uppdelat. De vita är i en vas med de vita tulpanerna i köket. De lila blommorna tog jag bort från sin kvist och lade i dem lite snyggt med löven i min fina glasskål.
Mitt teve ställs glasskåp är rensat och där står nu alla mina fina fin glas.
När jag var klar så kom mamma och pappa med pizza (vilket jag faktiskt får äta för det är markerat med gult). Efter maten gick vi till Blekinge Museum och tittade på Erik Höglunds utställning. Väldigt fascinerande faktiskt. De andra tavlorna som hängde där gav mig själv lite idéer till målningar.
Det är lite roligt. Jag vet att pappa och mamma gillar just såna utställningar och det är väldigt trevligt att de tar med mig för jag vill ju lära mig. Jag vill sälja mina tavlor och jag söker fortfarande efter vad som kommer att bli min stil. Det är lättare sagt än gjort.
Men att pappa alltid stöttat mig med min kreativitet är inget som kommer som en nyhet. Han har gjort det ända sedan jag var liten. Mamma har nog också gjort det men kanske inte jag har märkt det lika mycket som jag märkt av pappas reaktioner.
Hur som helst...nu när jag kom hem så ler jag hela tiden. Det känns bra. Någonting känns äntligen bra för första gången på nästan två veckor.
Fast två saker är negativt. Jag har ont i fötterna eftersom jag har sprungit runt hela dagen vilket motsvarar ungefär 4 timmar.
Det andra som är det största negativa är med Muhanned. Orkanen Irene har slagit emot Maryland hårt. Hela deras lägenhet är vattenfylld. Jag bara hoppas att han är okej, eller ja.. att de är så pass okej som de nu kan bli.
Nähä. Nu så ska jag ta och se efter vad som händer på facebook, prata med Ruben på Oz och sedan spela Sims 3. Jag orkar inte med att fiska idag.
Johanna Out!!!!!!!!
När jag vaknade upp i morse så tog allt en vändning. Allting och det är en vändning som får mig att le.
Det som är det känsliga ämnet är att jag har utvecklat starka ätstörningar. Jag spyr upp när jag mår illa av maten, vilket är nästan hela tiden. Då jag tänker på hur mycket onyttigheter det är i det jag just åt så bubblar illamåendet upp som på beställning.
Istället för att få bulimi så har jag valt en annan väg. Jag har laddat ner applikationer till telefonen och en av dem är super bra och gratis. Den räknar dina kalorier, ifall du är osäker på vad du ska äta (om det är bra eller dåligt) så kan jag lätt söka upp det i den och så länge produkten inte hamnar under en röd markering så är det okej att äta/dricka det.
För varje gång jag ska ut och gå, cykla, jogga springa eller vad det nu är så kan jag sätta igång applikationens stegräknare och den visar på karta med GPS vart du befinner dig och hur du har färdats, den visar hur långt du gått, hur många steg, hur mycket kalorier du bränt och så klart under hur lång tid.
Denna applikationen är absolut super bra. Så fantastiskt nöjd med den.
Vad som mer gjort min dag så underbar är att jag från ingenstans började dra igenom hela lägenheten. Alla sopor är ute. Hela köksbänken, diskbänken och mikrovågsugnen är rena. När jag ändå är på gång drar jag en igenom sovrummet och byter ut lite saker där inne. Lampan i fönstret är borta och istället är där ett foto på Felicia, min prydnads docka och min prydnads clown.
Blommorna som fanns där inne är nu lite uppdelat. De vita är i en vas med de vita tulpanerna i köket. De lila blommorna tog jag bort från sin kvist och lade i dem lite snyggt med löven i min fina glasskål.
Mitt teve ställs glasskåp är rensat och där står nu alla mina fina fin glas.
När jag var klar så kom mamma och pappa med pizza (vilket jag faktiskt får äta för det är markerat med gult). Efter maten gick vi till Blekinge Museum och tittade på Erik Höglunds utställning. Väldigt fascinerande faktiskt. De andra tavlorna som hängde där gav mig själv lite idéer till målningar.
Det är lite roligt. Jag vet att pappa och mamma gillar just såna utställningar och det är väldigt trevligt att de tar med mig för jag vill ju lära mig. Jag vill sälja mina tavlor och jag söker fortfarande efter vad som kommer att bli min stil. Det är lättare sagt än gjort.
Men att pappa alltid stöttat mig med min kreativitet är inget som kommer som en nyhet. Han har gjort det ända sedan jag var liten. Mamma har nog också gjort det men kanske inte jag har märkt det lika mycket som jag märkt av pappas reaktioner.
Hur som helst...nu när jag kom hem så ler jag hela tiden. Det känns bra. Någonting känns äntligen bra för första gången på nästan två veckor.
Fast två saker är negativt. Jag har ont i fötterna eftersom jag har sprungit runt hela dagen vilket motsvarar ungefär 4 timmar.
Det andra som är det största negativa är med Muhanned. Orkanen Irene har slagit emot Maryland hårt. Hela deras lägenhet är vattenfylld. Jag bara hoppas att han är okej, eller ja.. att de är så pass okej som de nu kan bli.
Nähä. Nu så ska jag ta och se efter vad som händer på facebook, prata med Ruben på Oz och sedan spela Sims 3. Jag orkar inte med att fiska idag.
Johanna Out!!!!!!!!
onsdag 17 augusti 2011
brist på fantasi...google!
Så jag kanske överreagerade lite tidigare men jag står lite fast vid vad jag sa. Om vi hade kunnat fortsätta med lekarna som vi höll på med när vi var unga utan att någon dömer dig så hade det varit lättare. Kanske vi inte hade alla varit så deprimerade.
Så på gränsen till att bryta ihop av uttråkning vände jag mig till google och sökte på tips på vad man kan göra hemma.
1) Började städa vad som i princip redan var städat. Det var bara lite småplock här och där.
2) Tog ut soporna.
3)Tog med min punkterade cykel till cykelverkstan. Det blir inte billigt. 600 kronor för två nya däck, en ny slang och för själva arbetet då. Jag trodde jag skaffade cykel för att komma undan sådana kostnader men men, vad kan man göra? Dessutom så är det en engångssumma som förhoppningsvis varar längre än två år.
4) Gick en promenad och tog lite kort överallt där jag gick. Ibland är det underligt vad mycket nytt du ser på gator du färdats hundratals gånger.
Nej nu så väntar min paj som belöning efter en väldigt svettig promenad. Adios!
Så på gränsen till att bryta ihop av uttråkning vände jag mig till google och sökte på tips på vad man kan göra hemma.
1) Började städa vad som i princip redan var städat. Det var bara lite småplock här och där.
2) Tog ut soporna.
3)Tog med min punkterade cykel till cykelverkstan. Det blir inte billigt. 600 kronor för två nya däck, en ny slang och för själva arbetet då. Jag trodde jag skaffade cykel för att komma undan sådana kostnader men men, vad kan man göra? Dessutom så är det en engångssumma som förhoppningsvis varar längre än två år.
4) Gick en promenad och tog lite kort överallt där jag gick. Ibland är det underligt vad mycket nytt du ser på gator du färdats hundratals gånger.
Nej nu så väntar min paj som belöning efter en väldigt svettig promenad. Adios!
Man är inte roligare än vad man gör sig?
Det kanske stämmer lite grann, men har du någonsin tänkt på en sak; det var lättare att inte bli uttråkad när du var yngre i jämförelse med när du är vuxen?
När du var liten kunde du ringa en kompis eller bara leka med dina leksaker. När du är vuxen bli allting nästan för verkligt. Du kan inte göra någonting längre utan att det ska kosta en massa pengar bara för att du är just vuxen. Om någon såg dig idag leka kurragömma eller någonting så skulle de alla säga att du hade en skruv lös...
Men vad med oss som kanske inte har råd? Ska vi då så vackert sitta hemma och rulla tummarna medan andra som har råd kan göra allt det där vuxna roliga? Undrar hur många det är som förstår att många i dagens samhälle är deprimerade för att de inte kan vara barn längre utan att någon dömer dem. Jag tror nog inte så många skulle kunna förstå det.
Senaste gången jag såg några vuxna leka barnlekar så var det nog i serien Cougar Town. De hade ju ändrat lite på den men ändå, det såg ut att vara så kul. En gömde sig någonstans, ringde hem till den de var hos. Efter det så började jakten och den som hittade personen som gömt sig skulle gömma sig på samma plats. Detta fortsätter då fram tills de alla har gömt sig och bara en är kvar och letar.
Varför kan man inte göra sådär idag utan att någon ser lite dömande på dig? Varför kan vi inte få vara unga ibland vi vuxna vi med? Vem var det som kom på den där dumma regeln om att du får leka tills du är si och såhär gammal och sedan så får du inte göra det mer?
Är det konstigt att sagan om Peter Pan kom till? Det tror inte jag. Vad jag hade kunnat ge för en dag i landet Ingenstans än en tråkig och mulen dag som denna.
Usch för att vara vuxen. Usch!
När du var liten kunde du ringa en kompis eller bara leka med dina leksaker. När du är vuxen bli allting nästan för verkligt. Du kan inte göra någonting längre utan att det ska kosta en massa pengar bara för att du är just vuxen. Om någon såg dig idag leka kurragömma eller någonting så skulle de alla säga att du hade en skruv lös...
Men vad med oss som kanske inte har råd? Ska vi då så vackert sitta hemma och rulla tummarna medan andra som har råd kan göra allt det där vuxna roliga? Undrar hur många det är som förstår att många i dagens samhälle är deprimerade för att de inte kan vara barn längre utan att någon dömer dem. Jag tror nog inte så många skulle kunna förstå det.
Senaste gången jag såg några vuxna leka barnlekar så var det nog i serien Cougar Town. De hade ju ändrat lite på den men ändå, det såg ut att vara så kul. En gömde sig någonstans, ringde hem till den de var hos. Efter det så började jakten och den som hittade personen som gömt sig skulle gömma sig på samma plats. Detta fortsätter då fram tills de alla har gömt sig och bara en är kvar och letar.
Varför kan man inte göra sådär idag utan att någon ser lite dömande på dig? Varför kan vi inte få vara unga ibland vi vuxna vi med? Vem var det som kom på den där dumma regeln om att du får leka tills du är si och såhär gammal och sedan så får du inte göra det mer?
Är det konstigt att sagan om Peter Pan kom till? Det tror inte jag. Vad jag hade kunnat ge för en dag i landet Ingenstans än en tråkig och mulen dag som denna.
Usch för att vara vuxen. Usch!
lördag 13 augusti 2011
Dagen efter...
Det finns många saker som verkar bra när man gör det, men dagen efter i klart dagsljus så inser du att du kanske borde gjort någonting annorlunda.
Igår så väntade jag, Chris och Milla på Kaj i tre timmar. Han kommer precis när Toscana ska stänga och vi går till Stars and Stripes istället. Vad gör vi där om inte hittar det enda bordet utomhus som har en söndrig gasollampa. Vilken tur eller hur?
Jag rökte för första gången på nästan 9 månader. Idag ångrar jag det. Smaken gjorde nog att bakfyllan blev värre. Men när jag började känna av illamåendet så gick jag och beställde ett glas vatten och började må bättre. När jag kom hem så svepte jag ner ytterligare 3-4 glas med vatten.
Innan jag gick hem så tittade vi in på Michells och tog med en gyros tallrik hem. Mums. Det var gott med lite mat när man inte hade ätit på över 8 timmar.
Men det som var nog det bästa med utekvällen var nog att vi träffade på "John" (jag kommer kalla honom så tills Milla pratat med honom i nyktert tillstånd). "John" sa att han skulle ta sitt ansvar och vara med i bilden som far till Millas barn. När hon gick in så tog jag ett snack med honom och berättade för honom att jag har befunnit mig i en liknande situation som barnet kan växa upp i.
Om "John" säger att han ska vara delaktig så tar han det beslutet för resten av hans och barnets liv och inte som min mamma. Hon sa att hon ville ha kontakt och vara en del av mitt liv, men när jag var 11 år så drog hon sig längre och längre ifrån. När jag var 16 år så var det sista gången på 8 år som jag träffade henne och mina bröder.
"John" verkade ta min historia till hjärtat och jag kunde avgöra att han blev lite arg över och höra hur min mamma betett sig och att han verkligen inte ville låta någon genomlida vad jag har fått gå igenom.
Så nu är det dagen efter, jag har mått lite dåligt på morgonen och lite ångest men jag tror nog att det värsta är över nu.
Timmy kom hem hit kanske 1 timme efter att jag kommit hem och sovit över. Tror att jag snart får gå in och väcka honom. Han sa att han behövde gå upp tidigt
och vill inte direkt att stackarn ska behöva stressa.
 |
| En stor stark |
 |
| Skål! |
 |
| Bara ser ju bra ut eller hur? |
fredag 12 augusti 2011
Läppen ser konstig ut
Jag tror att jag vaxade snett igår och lyckades rycka bort delar av skinnet på min överläpp. Hur kom jag fram till detta? Jo därför att det är väldigt markerande rött märke längs med delar av överläppen. Positiva är att jag inte har ont längre haha.
Så det är säkert två år sedan jag verkligen var ute och hade roligt med vänner, drack och pratade. Ikväll så ska jag göra just det med Kaj och Chris, hoppas i alla fall att Chris följer med. Vi ska till Millas jobb så det blir väldigt roligt.
Men mitt problem här är att jag inte har min fru som hjälp med att välja vad jag ska ha på mig ikväll.
Det är farligt att vänja sig vid att ha en person här dygnet runt mer eller mindre; du börjar snart ta dem för givet och när du sitter där i en handduk och funderar på om din garderob duger eller inte så börjar du få smått panik. Haha.
Jag vill inte gå ut ensam på stan och försöka hitta någonting att ha på mig men det måste jag nog göra. Jag ska inte sminka mig dock. Jag behöver bara några få saker för ikväll;
Ny topp, bomull och öl för att dricka innan för att känna mig ännu finare och mindre misslyckad? Nej bara ett skämt. Men det blir billigare att dricka lite grann i förväg här hemma hehe.
Eftersom jag har tappat bort min fru så måste jag börja göra mig i ordning.
Johanna out!!!!!
 |
| Gott!!!! |
Men mitt problem här är att jag inte har min fru som hjälp med att välja vad jag ska ha på mig ikväll.
Det är farligt att vänja sig vid att ha en person här dygnet runt mer eller mindre; du börjar snart ta dem för givet och när du sitter där i en handduk och funderar på om din garderob duger eller inte så börjar du få smått panik. Haha.
Jag vill inte gå ut ensam på stan och försöka hitta någonting att ha på mig men det måste jag nog göra. Jag ska inte sminka mig dock. Jag behöver bara några få saker för ikväll;
Ny topp, bomull och öl för att dricka innan för att känna mig ännu finare och mindre misslyckad? Nej bara ett skämt. Men det blir billigare att dricka lite grann i förväg här hemma hehe.
Eftersom jag har tappat bort min fru så måste jag börja göra mig i ordning.
Johanna out!!!!!
torsdag 11 augusti 2011
Vill man vara fin....
...ja nog fanken heller log jag när den där vax remsan slets bort från min överläpp, så det heter verkligen "vill man vara fin får man lida pin" av en anledning. Männen har verkligen inte en aning om hur lyckliga de är. De har inte heller en susning om hur mycket det svider när man vaxar sig.
 | ||
| Detta är vad de visar |
Ja...det där ser alltid så bra ut till en början, men de som har gjort det ser lite annorlunda ut.
 |
| Och detta är ansiktet de inte visar när remsan rycks bort |
Förutom att genomlidit en smärtfull process så har dagen varit lugn, lite för lugn kanske. Chris var här igår och hämtade Stacy med sig till Bromåla så jag och Milla hade en väldigt underlig natt. Ingen Stacy som kom och la sig på överkastet eller hos någon av oss.
I morse var det lika dant. Hon brukar vakna, hoppa upp till oss i sängen och krypa under ett täcke och ligga där tills vi går upp.
Vi brukar vänta en timme eller någonting och sedan gå ut och gå med henne, men ingenting av det där fanns här idag. Det är underligt hur snabbt man kan vänja sig vid vissa rutiner.
Men det är på ett sätt bra att hon inte är här idag eftersom jag har tvättid och bästa sättet att få allting tvättat idag är att göra det utan att någonting distraherar dig.
Okej nu så ska jag spela Oz @nother Life den lilla stund jag har tid för det mellan omgångarna ner till tvättstugan.
Johanna out!!!!!!!!!!!!!
tisdag 9 augusti 2011
Älskade hund
Vad jag har lärt mig de senaste dagarna med Millas hund Stacy är att du måste verkligen ha tålamod och detta är en bra övning eftersom jag en dag vill själv ha en hund, men det kan vara lite pinsamt med Stacy då och då.
Andra gånger så är hon så förtjusande att du skulle kunna äta upp henne. Ända sedan hon kom hit har hon av någon anledning velat under en specifik del av soffan. Idag så upptäckte vi exakt varför:
Tidigare under dagen gick vi bort till Hundbiten och väl där så frågade jag dem vad de trodde om Stacys plötsliga aggressiva beteende borta i hund gården. De sa att det nog inte var någonting fel med henne och att jag kunde fortsätta ta med henne dit, men att ha henne kopplad tills hon visar ett bättre uppförande.
Jag gjorde som de sa och denna gången kom jag förberedd, det var i alla fall vad jag trodde. Tänkte att eftersom hon skulle vara i koppel så var det ingen idé att ta med hennes leksaksring, kanske var detta det andra misstaget jag gjorde. Det första var att ta med henne dit över huvud taget. Allting gick super bra till en början.
De andra hundarna hälsade på henne och hon lät dem också hälsa på henne. Då en gammal klasskompis, Patrick, kom med sin hund så reagerade jag lite grann och var på min vakt eftersom detta var samma ras som den hund som igår retat upp henne och fått henne vansinnig. Jag gjorde ett bra val i att vara på spänn för inom loppet av två minuter så slog hon över till totalt aggressiv.
När Patrick tog fram en leksak för de andra hundarna så gick allt åt helsike. Hon skällde som besatt och ingenting fungerade. Jag försökte att dominera henne, men det gick inte. Jag försökte att distrahera henne med godis, inte heller detta fungerade. När en av ägarna började se 'ner' på Stacy så kände jag att nu är det nog för idag, detta går inte helt enkelt.
Kanske skulle detta kunna betraktas som en dålig grej men nu så vet vi i alla fall att den pitbull som vid ett tillfälle satte Stacy på plats hemma i Stockholm har satt sina djupa spår i henne och hon håller definitivt ett stort agg emot den rasen.
När Milla kommer hem så får jag prata med henne och se vad hon säger om det hela. När allt kommer omkring, vad kan vi göra egentligen? Jag ska nu ta och googla lite grann och se efter om jag kan finna lite tips på hur vi ska hantera denna situationen eftersom vi kan inte direkt undvika alla pitbulls som man kan stöta på.
måndag 8 augusti 2011
En aningen långtråkigt
Att denna dagen började lite intressant kan jag ju lugnt säga. Jag och 'frun' var ute och gick med Stacy på morgonen och skulle då hålla i Stacy under tiden som Milla gick in och köpte frukostfrallor och varsin kaffe till oss båda och vad händer?
Jag tappar kopplet precis som Stacy får syn på en annan hund på andra sidan vägen. Första turen var att hon inte blev påkörd och det andra var att hunden som hade väckt hennes intresse fick henne att faktiskt stanna.
När 'frugan' kommer ut igen så tar vi med oss vår frukost till hund gården och låter henne springa löst där inne. Det var ett helsike med spring och fart på henne och den nye lekkamraten Kotte. Förhoppningsvis så är han där imorgon när jag tar med Stacy själv till gården och låter Milla sova in.
När Stacy och Kotte äntligen lugnat ner sig så händer det igen. En liten flicka utanför gården fångade Stacys uppmärksamhet och vips så var Stacy på andra sidan stängslet (är man en liten hund så är man). Denna gången var det lite problematiskt att få in henne igen men det gick efter ett tag.
När vi ska gå hemåt är det dags för Milla och tappa kopplet och Stacy sticker iväg igen till ett par barn i närheten. Som tack vart var så fångade den äldste av dem upp kopplet åt oss. Vi kom hem utan att hon rymde en fjärde gång, vilket är väl huvudsaken antar jag. Eller att hon inte blev påkörd.
 |
| Stacy och Kotte |
Så långt var min morgon intressant antar jag att man skulle kunna säga, men sedan går jag till jobbet. Inom en timme efter det att jag börjat jobba så är jag klar för dagen och bara lite småsaker kvar att ta itu med den artikeln. Imorgon så blir det att jobba på reportaget om resan i Danmark.
Om jag jobbar med två artiklar på samma dag så kan det sluta i att det blir en enda röra, speciellt när de har två olika ämnen omkring dem.
Så vad jag har gjort den närmsta timman har varit att sitta med två andra och titta på klipp på Youtube och sannerligen fått oss ett antal goda skratt med klippen från It Only Hurts When I Laugh. Finns nog ingenting annat som verkligen får mig att skratta så mycket som den där serien. Haha. Se efter vad du själv tycker.
http://youtu.be/cNs8g8K4qRs En bra söndag
En bra söndag kan se ut olika för olika personer. För somliga är det rätt lag som vann på teve, för en annan kanske det är utan någon som helst tar och besvärar en, för somliga är det en dag då du fick ett bra besked om någonting, men för mig är en bra söndag så här...
Si sådär början när du sovit för länge, men dagen blir genast bättre när man tar och äter lite frukost, bäddar, klä på dig myskläder, slår på Sex and the City och gör tre armband för din samling av smycken då du inte längre kan använda mycket än just plastsmycken.
Vad som gör dagen ännu bättre är att när klockan är två och din pappa kommit för att hämta upp dig för familjemiddag och du vet att du kan ta med ett last med smutstvätt hem till dem så att du har lite granna rena och fräscha kläder till jobbet nästa dag.
Sedan så tar du och ler väldigt stort när din mamma har gjort din favorit middag; fläskkotlett med champinjon sås och ugnsstekta rotfrukter och potatis. Mums!
Eftersom du vet att det snart kommer att gå väldigt snabbt till din födelsedag så tar du och sätter dig ner, tittar i Jotex katalogen och gör en ytterst allvarlig och framför allt viktig, födelsedagspresents önskningar. Då upptäcker du också att du har, utan ens en gång så mycket som haft en tanke på det, så har din stil i hemmet smugit sig på dig och vad är det som du märker att du gillar? Jo just det; vintage.
Efter maten, födelsedagspresents listan och efterrätten så åker du och din mamma till Citygross och handlar hem matvaror till dig själv, 'frugan' och det lilla fyrbenta barnet.
Väl hemma så märker du att din 'fru' inte kommit hem ännu efter sin övernattning hos en väninna, barnet är med dem. Detta ger dig ett perfekt tillfälle att hänga upp den rena tvätten på tork då denna är långt ifrån torr, diska, springa ut med sopor, plocka upp matvaror, städa lite grann och precis slå på teven då 'frugan' kommer hem.
Som den perfekta partner du är så pratar ni och går sedan ut på promenad med det lilla fyrbenta barnet, du står vackert kvar vid en fontän med barnet under tiden som din 'fru' går för att köpa lite mat som inte var med på listan och sedan går ni hem, äter, går ut med barnet en sista gång och bråkar sedan med barnet att det är tid för sängen och inte att leka nu.
Sist av allt går du online på ditt favorit online spel och pratar med din blivande make. Kan ens liv bli mycket bättre för denna dagen? Jag tror i alla fall inte det för detta var min dag och jag känner mig så till freds med mig själv och kan inte sluta le för mig själv.
P.S. Detta är min fru och mitt barn:
 |
| Milla |
 |
| Stacy |
söndag 7 augusti 2011
Till månen och tillbaka
Kanske finns det de som verkligen skulle hata att läsa detta eftersom detta handlar om ren och sann kärlek.
Om den personen som får dig att flyga till månen och landa tryggt hemma på jorden igen, den där typen av kärlek.
Jag har haft, för första gången på en månads tid en helkväll med min "raket". När man får en sån här kväll, det är då du verkligen inser vad som betyder någonting. Just nu så är jag glad och känner mig så tillfreds att jag skulle kunna sväva, men tyngdlagen vinner väl antar jag (som vanligt).
Nu så ska jag ta och göra mig i ordning för sängen och somna med ett leende på läpparna då min sista tanke kommer att vara på Muhanned.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)