När jag ser på Stacy nu så är det med ett stort leende, men med en annan typ av glädje. Tack vare att jag tog till mig exakt hur Ceasar Milan går med hundar. Så fort jag håller hennes koppel kort och slappnar av i axlarna så tillåter hon mig ta ledarrollen.
Så klart slappnar jag inte av helt och tror att hon kommer låta mig behålla denna ledarrollen. Hon kommer definitivt att försöka ta över igen och på vår långpromenad, men det kommer jag inte tillåta. Jag måste försöka dock på ett annat sätt än Ceasar med att få hennes uppmärksamhet för att röra henne med benet vid hennes sida tar inte helt på henne och jag vågar inte ta i för hårt för att jag vill inte att det ska verka som om jag gör henne illa.
För tre dagar sedan hade jag super ont i armen bara efter en 15 minuters promenad med henne. Nu har jag varit ute en halvtimme med henne och jag har inte ett dugg ont. Vad som är även mer otroligt är att hon inte känner behov av att vara mig hack i häl inomhus. Just nu ligger hon på andra sidan rummet och är så tillfreds med sig själv.
Innan jag såg på Mannen som talar med hundar så tog Stacy över helt. Hon tror att hon är en ledare och plus att hon har seperations ångest, men det verkar försvinna nu ganska så snabbt.
Hon går av och till bakom eller bredvid mig på promenaderna nu, men anledningen är till att jag sätter hela tiden fram en fot för att blockera hennes gång och på så sätt från att ta över som en ledare igen. Jag behöver inget godis för hennes belöning är att hon får gå omkring och nosa, men jag följer Ceasars råd och tips. Hennes belönings tid är alltid kortare än den tid som hon skött sig på.
Stacy är en väldigt smart hund så det är som tur väl är inte svårt att lära henne detta, men tro inte att det är lätt för all del. Du måste verkligen vara 100% i fokus på vad hon gör för att hon inte ska hitta små kryphål som gör att hon kan få sin vilja igenom och ta över igen.
Hennes seperationsångest då? Jo den blir bättre och bättre. Eftersom hennes hundsäng är kvar i Bromåla så har jag gett henne två täcken som jag inte använder som hennes säng. Hon har en ute i hallen och en inne i vardagsrummet. Ute i hallen är bra för henne när jag är i köket, badrummet eller i sovrummet och den i vardagsrummet är en bra funktion då hon inte längre är välkommen upp i soffan utan min tillåtelse.
Detta var andra natten som hon inte fått sova hos mig och det har inte varit lätt för henne, men hon gav sig efter en stunds krafsande på dörren och gick sedan och lade sig (i vardagsrummet till och döma på oredan i det hörnet haha). På morgonen kunde hon komma in en stund och lägga sig och sova hos mig en stund, men den stunden är inte lång.
Redan nu så visar hon tecken på att bli en lugnare och mer avslappnad hund. Det som gör det lite lättare att dressera henne är att hon inte är fullt så ivrig när man kommer hem eller man får besök, men det beror också på vem det är som kommer. Är det någon som hon inte träffat förut eller någon som hon inte träffar ofta så kan det bli väldigt mycket iver. På den biten tror jag nog att det täcket hon har som säng ute i hallen kan hjälpa henne en hel del.
Okej nu så ska jag återgå till mina egna sysslor och hoppas på att Jenny hör av sig snart om hon och hennes hund har lust att gå med på en långpromenad i eftermiddag. Att gå ut och gå med andra hundar kan nog vara en bra övning för Stacy. Det är i alla fall vad jag hoppas på.
Lewén Out!!!
Att vi förlorade vår vänskap och kontakt under så pass lång tid som vi gjorde ångrar jag lite grann, men på ett sätt kanske ändå inte.
Om vi aldrig hade blivit osams och brutit kontakten så kanske vi inte skulle ha haft den nära vänskap vi har idag.
Hon hade postat ett så underbart fint logginlägg på sin facebook sida.
Jag vill tacka dig Johanna som alltid funnits i vått o tort varje dag nu. Speciellt nu när man mått som man gjort och gör. Du har aldrig hinder för en när man mår dåligt och tar dig alltid tid, du försöker inte tävla om vem det skulle vara mest synd om utan finns där istället. du är den som frågar en varje dag hur man mår! det borde finnas mycket fler av dig! — med Johanna Lewen.
Att få höra det gör att man verkligen ler av hela sitt hjärta. Älskade lilla Milla.. så klart jag är alltid där för dig. Att vi förlorade så många år av vänskap är sorgligt men kanske var det för det bästa.
Så lycklig att jag gav henne en chans till och visat mig att hon inte slösat bort den chansen.
Älskar dig för evigt Milla <3
Jag gav upp.
Han har inte hört av sig på flera dagar och idag så fick jag nog. Jag sa till honom att jag tyckte att han skulle vara man nog och berätta vad det var som var så fel. Han var inne och såg meddelandet men han loggade sedan ut vilket gjorde mig förbannad så jag ringde honom. Vad tror du han gjorde? Det värsta som man kan göra. Till och med otrohet hade varit lättare att acceptera. Men vad han gjorde...han klickade bort mina samtal.
Så nu är statusen på facebook ändrad till singel och skulle gärna skiljt mig på Oz men har inte råd ännu och har inte direkt lust till att fiska just nu. Jag vill bara spela Sims3, leka med Stacy och sedan göra mig ordning för Chrilles och Deas födelsedagskalas ikväll.
Om det inte hade varit för Milla, Chris och Stacy så vet jag inte vad jag hade tagit mig till. Jag är så arg. Han kunde inte ens ta mod till och prata med mig efter nästan tre månader som han varit borta från mig. TRE MÅNADER!!!! Om han nu älskar mig så ska han fan i mig få kämpa för mig för jag tänker då inte krusa honom mera. Jag har fått nog.
Att jag var sårad av Jason det är ingen nyhet men detta var verkligen... argh!!!! Jag trodde att när man blev äldre så blev man mognare, men det var tydligen inte i hans ordbok.
Hoppas att han är nöjd.... jag är i alla fall inte det.
Okej denna veckan har varit upp och ner med det goda och det onda.
1) Muhanned tog avstånd igen och pratar inte med mig. Han skickar inte eller ringer inte tillbaka. Om han inte börjar visa att han bry sig så kommer han snart att vara singel för det finns en gräns för vad man står ut med. Jag har bättre kontakt med personer som jag inte tycker om än vad jag har med honom.
2) Intervjun med handikapps förvaltningens nya chef Claes Wiridén är gjord och ska renskriva det hela på måndag och lämna in till Kenneth så att jag kan fundera på nästa nummers artikel.
3) Det är så blåsigt och regnigt idag att knappt ens en gång Stacy vill gå utanför dörren och när hon väl går ut så är det dragkamp som gäller. Jag är fortfarande öm i armen efter igår. Hon börjar närma sig sin löparperiod så det är som om hon har utvecklat tre gånger mer muskler än vanligt. Jag förstår inte hur hon ens en gång orkar dra så mycket.
Okej nu så ska jag slappna av och titta på How I Met Your Mother. Bästa avslappningsmetoden som finns för närvarande tror jag hehe.
