Födelsedags tid igen

Då var det dags för ännu ett kalas. Jag älskar min familj, men jag har gränser.
Min gräns går där jag mår verkligen skit dåligt av att vara där med dem och inse att jag är den enda som inte har någon med mig på dessa event. 
För många är födelsedags kalasen inte mer än just födelsedags kalas, men för mig är det som att förbereda sig på en storm i klass med orkan eller tornado i känslor. Jag får i princip plugga på vad alla pratar om. Vad de kan tänkas prata om i alla fall. Jag måste spela till 75% att jag är väldigt intresserad av deras yrken och allting men det är irriterande som fan när de verkligen inte visar det minsta lilla intresse till mig och vad jag gör.
Verkar inte som om de bryr sig om att man har kämpat emot ett handikapp och kämpar för att kunna få ett normalt liv; ett yrke som man brinner för, ett hus, en man som älskar en och barn... 
Allt det som de verkar ta för givet är någonting som jag kämpar för att uppnå.

Undrar sist de behövde kämpa så hårt.
Droppen var i somras när de visade inget som helst intresse till att jag kände Hanna som är mamma till Hugo. Jag stod i tårar för jag kunde inte tro det och för att jag tyckte så synd om Hanna och hennes familj, för att inte tala om stackars Hugo.
Min familj har många gånger sträckt ut hjälpande händer till de som behövt det, men när det kom till att en av mina vänner fick ett barn som var dödligt sjukt så kunde de inte brytt sig mindre. Är det bara jag eller verkar det som om de tar bara och lägger till intresse till deras egna liv?


En sak som berört mig djupt är det faktum att mina systrar är gudmödrar till varandras barn. Jag är inte gudmor till någon och jag ska vara deras syster...
En av mina bästa vänner, de är som systrar för mig, funderade på att göra mig till gudmor. Även om jag inte kanske blir det så betyder det mycket att de hade mig i åtanke. Ingen har haft det tidigare till någonting sådant. Dessa två är som mina systrar, systrarna jag aldrig fick och de behöver mig lika mycket som jag behöver dem i mitt liv. Ni vet vilka ni är, mina älskade systrar, och jag älskar er båda två så mycket.

Okej nu så ska jag ta och läsa lite i en bok och hoppas på att jag har lugnat ner mig lite grann tills vi ska på middagen. Jippie....